Subaru var revolutionerande pionjärer rent tekniskt, i att ha fyrhjulsdrift som standard på sina personbilar redan på 1970-talet, och utmärker sig alltjämt med att vara egensinniga och moderna när det gäller tekniken, samt i att hålla en mycket hög kvalitet på sina bilar. Subaru har i genomsnitt oerhört nöjda ägare, enligt de undersökningar som finns.
Men även om tekniken är av toppklass, så gäller det tyvärr inte designen. Även detta verkar tyvärr vara en tradition inom Subaru. Formgivning är helt enkelt något som Subaru prioriterar väldigt, väldigt lågt. Nutida stolpskott som Subaru Tribeca är alltså inga undantag – de följer en lång tradition av förskräcklig formgivning.
Det är i sanning en gåta hur den japanska bilindustrin har kunnat bli så lyckosam, med tanke på hur extremt fula många japanska bilar var under 1970- och 1980-talet. Men uppenbarligen är plånboken viktigare än ögonen när många köper bil, så man kan ju alltid konkurrera med lägre priser, något japanerna har gjort i decennier. Det är O.K. att det är fult, så länge det är billigt!
Dessa oformliga plåtklossar från 1970-talet, med omotiverade och svajiga veck både här och där, små hjul för långt in, som gör att de ser ut att gå på tå, jättegrill av plast, och i värsta fall en kofångare av amerikansk modell, gör Subaru Leone till en ren förolämpning mot varje gatumiljö. Estetisk miljöförstöring, helt enkelt. Och tyvärr kanske även mot naturen, eftersom de ju är terränggående.
Man skulle kunna hoppas att Subaru hade lärt sig under de gångna 40 åren, precis som koreanerna nu börjat lära sig (på hyfsat kort tid), men fortfarande bygger Subaru tyvärr rätt fula, eller bara tråkiga bilar – eller värst av allt – fula OCH tråkiga bilar; den värsta synden mot all formgivning. Synd, särskilt med tanke på den goda kvaliteten i övrigt.
