Det är så tråkigt att miljövänlighet måste förknippas med smaklöshet, töntighet, stillöshet och ett illa dolt hat mot bilar som fenomen. Men det är svårt att tänka i andra banor när man ser en Toyota Prius. Denna lilla klumpeduns, som ser ut som ett bältdjur med för små skor, är nu inne på sin tredje generation sedan 2001, och det blir fan inte bättre. Varje generation av Prius är ungefär lika ful och löjlig som den föregående.

När nu Lexus gör hybridbilar, och det finns riktigt sexiga elbilar som Tesla och Fisker, och till och med Porsche experimenterar med att göra en elektrisk sportbil, kunde man väl ändå begära att Toyota fixar till stilen lite på Prius?

Men nej då, inte ska man ändra på ett vinnande koncept, tycks man tänka på Toyotafabriken, och så släpper man ut ännu en designgeneration av kalkonfordon för folk som hatar bilar. Klunsigt, plåtigt, oproportionerligt små hjul, fula fälgar, opraktisk och trist taklinje (varför kan Toyota inte ens göra en riktig liten stationsvagnsmodell av Prius?), och ett allmänt töntigt utseende. Igen.

Bakläxa, Toyota. Till nästa generation kan ni väl åtminstone hyra in en italiensk designer som får lite hyfs på åbäket. Och gör för tusan en stationsvagnsmodell också. Och varför inte en sportkupé-Prius? Eller är det för radikalt, som om köparen av bilen faktiskt i hemlighet gillar bilar? Lite grann?

Peugeot har verkligen problem just nu. Så snart de har gjort en riktigt ful bil, så överträffar de den designen med en ny, ännu värre. Och sen kommer en ännu värre, och sen…

Efter att Peugeot sparkade Pininfarina från lönelistan (det värsta misstag Peugeot någonsin gjort), för att istället låta sina egna formgivare leka med modellera, så har det bara gått nedåt. Fort. Efter Peugeots mellanmodell 406, som är en av de vackraste mellanklass-standardbilar som någonsin rullat på allmän väg, släppte man ut Peugeot 407 SW, som var bland det fulaste som någonsin rullat på samma väg. För att inte tala om konceptbilen Peugeot 907, som ser ut som en oförlåtligt ful korsning mellan en näsapa på anabola steroider och en Batmobile. Sen kom monster-SUV:en 4007, som är etter värre.

Och nu har vi 308 SW att förbluffas av. Jag är benägen att påstå att detta kan vara den absolut fulaste bilen som finns på marknaden just nu. Och då räknar jag in Ssang Yong Rodius. Hur fula bilar kan man bygga egentligen, och fortfarande komma undan med det? Vi har kanske inte sett slutet än på denna tragiska resa…

Peugeot 308 SW är oproportionerlig, linjeförvirrad och bisarr, med sin stora svarta jättemun med en stor svart jättetunga, asymmetriskt och ojämnt avfasade hjulhus, en hängnäsa till oformlig motorhuv, som liksom rinner fram över grillen/jättemunnen, en taklinje som inte passar ihop med sidorutorna – jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att kalla denna ”design” äcklig. Direkt äcklig, smaklös och motbjudande.

Peugeot har dock nyligen visat några designstudier som faktiskt väcker ett visst hopp för framtiden, i det att man hittat nån slags linje i galenskapen, och att formgivarna faktiskt börjar styra upp den här oregerliga plåt- och plastfrossan som är Peugeots modeller just nu. Så förhoppningsvis är 308 SW den sista i en olycklig serie fruktansvärda stolpskott, en period som vi kan försöka glömma, lika fort som vi glömt Maseratis 1980-talsboxar.

Pininfarina – förlåt oss våra synder – kom tillbaka!

Denna bil är ett designmässigt skämt. Ett ganska dåligt skämt, dessutom. Proportionerna är vansinniga, smaklösheten är regel, och klunsigheten är total. Denna avkapning av en bil hör till historiens absoluta bottennapp beträffande formgivning.
Faktum är att just denna formgivning verkligen är en avkapad bil. AMC behövde en kompaktbil för att tävla med Ford och GM, och gjorde en extrem lågbudgetvariant av kompaktbil genom att helt enkelt kapa av en mellanklassmodell – AMC Hornet – för att sedan trycka dit en baklucka över snittet. Fult blev det, och komplett obalanserat. Men ett visst underhållningsvärde har den onekligen…

Jag börjar med Peugeot 4007, som jag också använt i min rubrikbild, eftersom den på ett förträffligt sätt illustrerar allt som är grundligt fel med bilformgivning just nu. Den är stor och klumpig, har oformliga och obalanserade proportioner, en grotesk front med en grill som för tankarna till en ilsken bardval, och så lyckas den t.o.m. överträffa Peugeot 407 Break i fulhet, vilket jag knappast trodde var möjligt.

Trenden med monster-SUV:ar är dessutom på kraftig tillbakagång, vilket gör att denna bil inte bara är fantastiskt ful, utan också hopplöst omodern och magnifikt onödig. Månde miljönissarna släppa luften ur alla däck på dessa rullande förolämpningar!

Detta oformliga plåtschabrak – utan varje tillstymmelse till den stil och elegans som kännetecknade Peugeot under alla de år som de hade vett nog att anlita Pininfarina – gör sig bäst i en plåtpress. Än bättre hade varit om Peugeot aldrig hade släppt ut detta monstrum på vägarna.

Välkommen till världens fulaste bilar! Detta är tänkt som ett komplement till hemsidan med samma namn – Världens fulaste bilar – och här ska jag publicera en och annan betraktelse över bilar som jag tycker är alldeles särskilt fula, och varför.

Jag tänker framför allt rikta in mig på bilar som är serieproducerade av åtminstone hyggligt etablerade bilproducenter. Det är extremt lätt att hitta riktigt fula bilar bland hemmabyggen typ ”ricers” eller Vallåkra-monster, men det roliga med etablerade bilproducenter är ju att de lägger ner miljarder pengar på att utveckla nya modeller, och de borde förstås förväntas ha tänkt genom sina skapelser något mer än den genomsnittlige garage-amatören. Men ibland funkar det bara inte…

Jag hoppas att jag ska hinna uppdatera sidan emellanåt, och lägga in en och annan ny bastard då och då. Allt för att roa mig själv, och förhoppningsvis dig som besöker bloggen.