Crosley

Crosley Convertible Coupe 1947

Det är svårt att föreställa sig att någon kan ha producerat de här bilarna på fullt allvar. Än mindre köpt och kört runt i. Något mer skrattretande är nog svårt att hitta. Som en sminkad, övergödd gris på fyra hjul. Som en barnvagn på steroider. Som en efterbliven mops som förätit sig på marshmallows.

En Crosley är det klassiska mobboffret. Liten, tjock, ful, rultig och dum. Men lite underligt omotiverat glad på något sätt, så där så att man nästan känner sig tvingad att säga något elakt. Och samtidigt kan en Crosley verkligen se övergiven och ensam ut. Lite som den fula ankungen – men det blev ingen svan. Det blev en sköldpadda.

De extremt löjliga proportionerna på bilarna från Crosley orsakas delvis av att bilarna är så förtvivlat små (de första modellerna från 1939 vägde drygt 450 kilo), men man hade väl ändå kunnat ha LITE större hjul? Eller fick Crosley Corporation specialpris på en laddning skottkärrehjul? Crosley lyckades hålla sig kvar på marknaden i drygt tolv år – låt vara att några av dem var krigsår – men ändå. Fula var de lik förbannat, och 1952 tog sagan slut. Amerikanerna ville ha större bilar.

Crosley stationsvagnar

Kända personer som har ägt en Crosley: Humphrey Bogart, David Carradine, President Dwight D. Eisenhower, Nelson Rockefeller, Gloria Swanson, Frank Lloyd Wright. Man undrar varför. De kanske behövde den som en clownnäsa för att få lite distans till sig själva då och då. Den har ju onekligen ett osvikligt underhållningsvärde.

En övergiven Crosley

Annonser

Om Carl Johan Rehbinder

Carl Johan Rehbinder är konstnär, fotograf, formgivare, visionär, sexualupplysare, kursledare, liberal politisk debattör, medgrundare till Liberaldemokraterna (som inte blev...), styrelseledamot i Piratpartiet, och en hängiven älskare – samt upphovsman till Sveriges läckraste erotiska hemsida – Cirkus Eros.
Det här inlägget postades i Amerika, Mini & Mikro och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Crosley

  1. Klara skriver:

    Ful, ja! Charmig, ja!

  2. Mårten skriver:

    Crosleyn var lite speciell, det är egentlgien inget stort fel på desigen på de senare Crolsey-bilarna, man tog storbilsformat och krympte ner , så visst blir proportionerna lite lustiga. Deras Hotshot döremot var en riktigtk ball liten roadster. Men skärskådan man den lite nu ser vi dels, att den har pontonkaross, väldigt tidigt för detta, och til och med banbrytande med att vara den första stationsvagn i USA med hel stålkaross. dessutom den enda motorn på marknaden med överliggande kam och uppepå det hade den skivbromsar runt om!
    http://svammelsurium.blogg.se/2010/march/lite-smatt-i-new-york.html
    http://svammelsurium.blogg.se/2010/february/sma-jankare.html

    • Jag har alltid gillat Nash Metropolitan. Den är så gullig!

      Ja, Hotshot var en riktigt ball liten bil, och ja, rent tekniskt var Crosley vädligt avancerade.
      Men som sagt – utseendemässigt var Crosleyn otvivelaktigt riktigt ful under några år – som en gris med jättepiercing i pannan.

  3. SixDays skriver:

    Här har vi en bil som är speciell. Speciell i samma andemening man säger att Holger som sitter och dregglar okontrollerat på stolen därborta är ‘speciell’.

    Det är en bil man tycker synd om för den verkar så efterbliven men inte inser det själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s