Plymouth Valiant 1960

Plymouth Valiant 1960

Det vimlar förstås av erbarmligt fula plåtschabrak från Detroit, men vissa sticker ut som alldeles särskilt groteska. Plymouth Valiant från 1960 är definitivt en av dem. Denna provkarta över omotiverade plåtveck, låtsasreservhjul på bakluckan (som för övrigt sluttar på ett sätt som får bilen att se skitnödig ut), gapig grill (hallå – är vi hos tandläkaren, eller?), fettvalkar till fenor både fram och bak. För att inte tala om de sneda, mandelformade baklysen som avslutar de tvehågset inställsamma, modenervösa fenorna. Den ohämmade kreativiteten hos formgivarna i Detroit på 1950-talet fick ibland kanske lite väl fria händer…

Plymouth Valiant 1960

Stationsvagnen är för övrigt lika ful, med sitt påhängstak med bakvänd takstolpe. Ändå förstår jag på något sätt varför man kan komma att gilla en sån här fuling, såpass att den till och med kan bli ens kompis. Jag inser att jag själv skulle kunna tänka mig att köra runt i en sån här, gärna i en uppseendeväckande ful färgkombination, bara som ett fräckt statement – lite på samma sätt som jag gillar FIAT Multipla. Extremt fula bilar, men på ett konsekvent genomfört och kreativt sätt. Huvudsaken är att man trivs och har roligt.

Plymouth Valiant 1960

Annonser

Om Carl Johan Rehbinder

Carl Johan Rehbinder är konstnär, fotograf, formgivare, visionär, sexualupplysare, kursledare, liberal politisk debattör, medgrundare till Liberaldemokraterna (som inte blev...), styrelseledamot i Piratpartiet, och en hängiven älskare – samt upphovsman till Sveriges läckraste erotiska hemsida – Cirkus Eros.
Det här inlägget postades i Amerika och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Plymouth Valiant 1960

  1. Mårten skriver:

    Jag tycker också valiant de första åren var ltie överarbetad med tanke på at det var en billig budgetbil. Men dock gillar jag även Virgil Exners excesser hos Chrysler på denna tid. Grejen är att denna Valiant ser bättre ut i verkligheten än på bild. lyxbilen Imperuial från samma galna ritstift är en orgie i bisarr design, fristående framlampor, fyrkantig ratt med mera, men bara älskar dom. Efter Virgil Exner tog Elwood Engel över rodret i designstudion och 1963-64 års modeller och framåt rådde det strikta raka 60-talsmodet istället.

    • Hej! Kul att du httade hit. Jag har börjat följa din blogg nu, och det är väldigt kul.

      Alltså, jag älskar de här galna femtiotalsbilarna – ju tokigare desto underbarare. Exner var en skön snubbe!
      Ja, Imperial med friliggande lysen både fram och bak är ju en ren fantasiprodukt omsatt i verklighet. Helt fantastisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s