Ferrari Testarossa

Ferrari Testarossa

Tänk dig att någon tappar en TV från tredje våningen, rätt ner i en rödmålad flyttkartong, fylld med persienner. Vad får du då? En Ferrari Testarossa. En smäckig plastlåda som slår alla trötta kitcars i svajighet och brist på proportioner, och ser ut som en radiostyrd plastleksaksbil som stått för länge i solen.

Ferrari Testarossa

Ferrari Testarossa är ett ofrånkomligt bevis för att även Pininfarina kan ramla på näsan emellanåt. Ett populistiskt designexperiment som resulterade i en av Ferraris absolut fulaste bilar. Som en glansig och gräll kavaj av syntetmaterial med jättestora axelvaddar, kombinerat med hockeyfrilla och alldeles för tjocka guldkedjor. Ohygglig, grotesk och smaklös. Elegant som en vägskrapa med sin fyrkantiga och plastiga kaross, med sina groteskt gigantiska gälar på sidorna.

Ferrari Testarossa

Det fanns en Ferrari 250 Testa Rossa på slutet av 1950-talet, som var rätt utsvävande och överdriven i sina linjer. Men den hade åtminstone stil. Det här är en mosbricka med grillkorv, pulvermos och rysk kaviar. Det viktigaste är att den är dyr. Perfekt för ryska maffiabossar och saudiska prinsar. Den fick ett par ansiktslyft genom åren, men den sista versionen var nog värst av dem alla, med sin lilla räddhågade grill och glosögda lysen.

Ferrari Testarossa

Denna bil förkroppsligar begreppet ”vulgär”. Detta är inte en Ferrari man köper för att man älskar att köra Ferrari – detta är bilen man på 1980-talet köpte för att visa hur rik man är. Att tycka att Testarossan är en snygg bil är att erkänna öppet att man fullkomligt saknar bildning, smak och stil, och försöker kompensera det med pengar.

Ferrari Testarossa

Annonser

Om Carl Johan Rehbinder

Carl Johan Rehbinder är konstnär, fotograf, formgivare, visionär, sexualupplysare, kursledare, liberal politisk debattör, medgrundare till Liberaldemokraterna (som inte blev...), styrelseledamot i Piratpartiet, och en hängiven älskare – samt upphovsman till Sveriges läckraste erotiska hemsida – Cirkus Eros.
Det här inlägget postades i Europa, GT & Superbilar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Ferrari Testarossa

  1. Mårten skriver:

    Jag tycker om testarossan, i tre dimensioner fungerar designen, och den är otroligt bred också , ger ett maffigt intryck på vägen. Vad som däremot är kräkfult, var att varenda bilpillare från epa-byggare till välkända stylingfirmor skulle nödvändigtvis klämma på de där gälarna på allt från Vovlo 240:s till Volkswagen Golfar…

    • Hmmm… Jag har aldrig gillat Testarossan. Jag tycker bara att den är vulgär. Jämför Testarossa med den samtida GTO, så fattar du varför jag inte gillar den. Där GTO är distinkt är Testarossan plastigt svulstig, där GTO är samlat kraftfull är Testarossan vräkig och okontrollerad.

  2. Adam skriver:

    Läs American Psycho, köp en Testarossa och släng på Spandau Ballets låt True på högsta volym i bilstereon. Blir det mycket bättre?

    • Ja, det blir mycket, mycket bättre. American Psycho är förvisso en bra bok, men det finns många Ferraris jag rankar betydligt högre än denna gräsliga kartong, hur kul den än är att köra, och Spandau Ballet var aldrig mitt favvoband.

      Men det är ju härligt att vi alla har olika preferenser.

  3. race342 skriver:

    Du har ju fan ingen hjärna när det handlar om ferarribilar, denna är ju för fan skitsnygg!

  4. race342 skriver:

    Nej, det har jag inte. Det är ju du som har köpt hjärnan på Ebay.

  5. Bo skriver:

    Jag tycker att Ferrari Dino 308 och Ferrari Mondial Cabriolet är betydligt mindre attraktiva än Testarossan.
    Efterföljaren till Testarossan var väl inte så ren i designen heller…

    • Dino 308 är en klassiker. Den avviker kraftigt från Ferraris vanliga stil eftersom den var ritad av Bertone, och det gör att många inte gillar den just bara därför. Men se den i sitt eget ljus, så kanske du förstår vilken mästerlig design det är. Bertone gjorde några olika bilar som experiment med kilform – Maserati Khamsin, Lancia Stratos, Lamborghini Urraco, och jag gillar dem allihop.

  6. Robert skriver:

    For my first comment, I cannot pick a better subject that the Testarossa. It is a car that I grew up with, in a sense, as it and the Lamborghini Countach were the cars that every teenage boy had on a poster on his bedroom wall while I was growing up. Its starring role in Miami Vice made it even more idolized at the time. Now, a surprising number of them are in classic car dealer showrooms, since teenagers of the 1980s are the rich 40-somethings of this decade who are willing to spend $$ on what they wanted when they were kids. So I have been able to look at several ”in the flesh,” with a fresh, unprejudiced eye. My conclusion is the same is yours: they are tasteless and ugly. The cheese-graters on the sides date it to the 80s, when every custom car builder used them on Porsches, Mercedes, etc. The pop-up headlights that are quite ugly when raised – again, they date the car to the 80s. Otherwise, the car is actually quite boring. It screams ”Look at me!” without being interesting when you look past the cheese-graters and examine it closely. The Countach, although equally showy, at least looked radical and interesting. The Testarossa’s predecessor the 512 BB was graceful in a timeless way. Aside from 80s nostalgia and the Ferrari name, I cannot see how a Testarossa will appeal to anyone.

    • Yes, I agree completely. The 1980’s Testarossa is tacky and vulgar.

      The original Lamborghini Contach, however, without all the bulgy plastic that came later, is quite a stylishly brutal and interesting design by Marcello Gandini, when he worked with Bertone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s