Zimmer

Zimmer

Det finns en alldeles särskild sorts bilar som kallas ”neo-classics”, som bygger på att man tar en standardbil, typ en Lincoln Town Car, Ford Mustang, Pontiac Fiero eller vilken jävla Buick som helst, men bygger om den, gärna med lite inspiration av gamla Cadillac, Mercedes eller Duesenberg, så att den nästan ser ut som en vräkig lyxbil från 1930-talet. Med betoning på nästan.

Zimmer

Vad man får för pengarna är en veritabel orgie i det kitschigaste, vulgäraste och fulaste i bilväg man kan tänka sig – fast dyrt. Som regel är de förlängda (vilket gör att proportionerna blir helt galna), med breda, vräkiga skärmar, gigantisk motorhuv, groteska huvprydnader (gärna förgyllda), delar från allehanda håll, som t.ex. blinkers från gamla VW-bubblor, massor av förgylld plast, bling och lull-lull, i total avsaknad av elegans och förfining.

Det mest häpnadsväckande är att åtminstone 1.500 personer faktiskt köpte en sån här. De ville uppenbarligen köra runt i en bil som fick dem att se ut som smaklösa idioter med alldeles för mycket pengar. Men de fungerar väl som perfekta skrytprylar för värsta sortens white trash – de som har pengar, men ingen kultur. Perfekt för avdankade cirkusdirektörer och casinoägare.

Zimmer

Zimmer grundades 1978, av Paul Zimmer och hans son Bob Zimmer, och är jämte Stutz, Excalibur, Clenet m.fl. en av flera retro-ish neoclassics. Nu finns t.o.m. en motsvarande producent i Japan – Mitsuoka. De tillverkar också neo-classics, men på blygsammare bas – små japanska bilar. Men fortfarande lika fula.

zimmer_3

Företaget gick lyckligtvis i graven tio år senare, vilket man skulle kunna se som en seger för den goda smaken. Otroligt nog återuppväcktes företaget av en herre vid namn Art Zimmer, som alltså inte på något sätt är släkt med de ursprungliga grundarna av företaget – han blev bara fascinerad av att det faktiskt fanns ett företag med samma efternamn som han själv hade. Han startade om verksamheten, och fortsatte sen att producera dessa kitschiga monster. Så kan det gå. Och de är alltjämt lika fula.

Zimmer

Med undantag för en väldigt udda modell som hette Zimmer Quicksilver, vilken byggdes på den mittmotorförsedda Pontiac Fiero som grund, inte alls i den s.k. neo-classic retrostilen, utan helt modern, så är alla Zimmer är mer eller mindre groteska. I vissa vinklar var Quicksilver t.o.m. en rätt kul, konsekvent och originell design – men dessa är alltså undantagen som bekräftar regeln. Av de neo-classics som Zimmer producerar är de allra mest absurda modellerna de som bygger på Lincoln Town Car, där en stor del av grundkarossen finns kvar, med allehanda smäck påklistrat utanpå, samt förstås de hopplöst groteska modellerna som bygger på Ford Mustang. Där talar vi om en grad av fulhet som saknar motstycke.

Zimmer

Annonser

Om Carl Johan Rehbinder

Carl Johan Rehbinder är konstnär, fotograf, formgivare, visionär, sexualupplysare, kursledare, liberal politisk debattör, medgrundare till Liberaldemokraterna (som inte blev...), styrelseledamot i Piratpartiet, och en hängiven älskare – samt upphovsman till Sveriges läckraste erotiska hemsida – Cirkus Eros.
Det här inlägget postades i Amerika och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Zimmer

  1. Hugger69 skriver:

    Ja, när man ser dessa vidunder så saknas det ord men du lyckas faktiskt riktigt bra i din beskrivning!
    ..och som sagt hur i h-vete kan folk BETALA för sånt??

  2. Martin Walldén skriver:

    Härlig beskrivning! Kul att de valt Pierce-Arrow lyktor på mustangmodellen! De är lite originella på gränsen till inte snygga på originalet, här var det väl ingen tvekan om att de inte var snygga!?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s