Mina bilar genom åren

Så vad för slags bilar har jag haft då? Den frågan får jag emellanåt, och det är faktiskt ingen särskilt lång lista – jag har ofta länga, innerliga kärleksrelationer med mina bilar, och därför byter jag rätt sällan. Det har varit allt från rätt knäppa bilar till supersvensson. Det blir teckningar och foton om vartannat – alla bilder är förstås gjorda av mig.

Chevrolet 1950 sidetrim

En Renault 4L, min allra första bil.

En Renault 4L, min allra första bil.

En Renault 4L, min allra första bil.

Denna roliga lilla Laban köpte jag 1987 av en kompis, för en dryg tusenlapp. Den blev början på en rad Renault 4L, vad jag brukar definiera som det närmaste man kan komma till att INTE ha bil. Fyra stycken blev det med åren, varav två vanliga femdörrars kombi och två skåp, även kallade Fourgonette.

Oj vad kul jag hade med denna bil – många var mina vänner som fick smaka på vild berg-och-dalbana runt på Mariaberget. Denna bil som känns som den ska välta hela tiden, men som inte kan välta alls. Hur kul som helst. På teckningen ser den väldigt skitig ut, och det var nog som regel precis det den var. Det fanns liksom väldigt få anledningar till att tvätta den, utom möjligen att inte smutsa ner sina kläder…

Chevrolet 1950 sidetrim

En Renault 4L Fourgonette, ombyggd till husbil

En Renault 4L Fourgonette, ombyggd till husbil

En Renault 4L Fourgonette, ombyggd till husbil

En Renault 4L Fourgonette, ombyggd till husbil

Oj, vad jag har rest med denna bil, och skåpet jag hade före den. Jag byggde en hel inredning, med tygklädd panel, hyllor, packfickor, krokar, gardiner, lampor, madrass, matta och allehanda tillbehör för att göra bilen beboelig. Jag brukade beskriva den som världens minsta fungerande husbil, och det är nog inte särskilt långt från sanningen. Ingen som ser bilen kan tro att den går att sova i, men faktum är att om man viker ihop passagerarstolen fram mot instrumentbrädan, så har man två meter utrymme på längden, vilket gör att man faktiskt kan sträcka på sig och ligga riktigt bekvämt – även fast man är 186 cm som jag. Jag hade som sagt en likadan före denna, en vit, från vilken jag flyttade över hela inredningen. Den vita reste hela vägen ner till italienska och franska rivieran, och hem igen.

Chevrolet 1950 sidetrim

Ytterligare en Renault 4L, min fjärde (och hittills) sista R4

En Renault 4L, min sista av den sorten

Jag roade mig med att göra teckningar av alla mina bilar. De tre sista har jag dock inte gjort konst av, men det får jag väl åtgärda vid tillfälle. Detta var min sista R4, åtminstone hittills. Man vet aldrig – plötsligt slår det nostalgiska habegäret till, när en sån här är till salu, hyfsat billigt. Jag har sett en och annan R4 rulla på stan, och jag blir alltid lite extra glad när jag ser dem.

Chevrolet 1950 sidetrim

En Volvo Duett från 1962

En Volvo Duett från 1962

En Volvo Duett från 1962

Detta var en innerligt älskad bil. Jag köpte den i augusti 1992, så den blev på sätt och vis min 30-årspresent till mig själv. Efter mycket letande i annonser och provkörningar av allehanda vrak, ombyggda till oigenkännlighet, och en som var så gammal att den var mer att betrakta som en veteranbil. Men till slut hittade jag den som blev min, i Linköping. 15.000 fick jag betala, och det var väl investerade pengar. Jag har aldrig köpt en bil på avbetalning – bara kontant, alltid.

Denna Duett var vid köpet brun, så jag lämnade förstås omedelbart in den till en yrkesskola för lackerare, som fick lacka den gul. Sen tillkom det med tiden små finesser som vita däcksidor, röda plåtfälgar av den äldre, heltäckande modellen, baby moon-kapslar, ögonlock på strålkastarna, lejontass på avgasröret och lite annat absolut nödvändigt för att bilen ska gå bra.

Calle med sin gula Duett

När jag till slut sålde bilen var det helt enkelt för att den var i behov av en såpass grundlig renovering att jag inte skulle klara det, vare sig praktiskt eller ekonomiskt. Det var så mycket som var dåligt, trasigt och rostigt på den att jag gav upp hoppet. Men jag fick den såld till en tjej i södra Sverige, osedd och ogranskad, för 11.000. Hennes pappa var bilmekaniker och ville gärna renovera den åt henne. Jag ringde senare upp henne, för att kolla att den hade kommit fram med tågtransporten, och lite för att höra om de hade blivit väldigt besvikna. Men de var så glada och nöjda så. Skönt.

Chevrolet 1950 sidetrim

Två på en gång – min Volvo Duett från 1964, och min Volvo 245 från 1988

Min Volvo Duett från 1964, och min Volvo 245 från 1988

Min andra Duett såg faktiskt förskräcklig ut, särskilt i jämförelse med min vackra gula 1962:a, men var faktiskt tekniskt betydligt bättre än den föregående, och ett par år nyare – en 1964. Jag brydde mig inte om att lägga pengar på omlackering – det var snarast lite cool att köra runt i en Duett som såg såpass nonchalant risig ut. Lite som en bilvärldens motsvarighet till rat bike. Jag hade t.o.m. en liten dekal på bilen, där det stod ungefär ”Fornminne – får ej tvättas”. Lite kul.

245:an fick jag av min far, som tyckte att jag borde ha en modernare bil att köra runt min familj i. Det var surrealistiskt att den gamla 245:an var hela 24 år nyare än Duetten, trots att den ur ”vanliga” människors synvinkel också var en gammal bil. Moderniteter kan vara förföriska – servostyrning, fungerande värme och ventilation, acceleration som nästan känns, och så vidare. När jag till slut sålde 245:an hade den gått över 50.000 mil, och det skulle faktiskt inte förvåna mig om den rullar fortfarande nånstans, med några tusen fler mil på mätaren…

Chevrolet 1950 sidetrim

En Volvo 940 från 1997

En Volvo 940 från 1997

Denna bil köpte jag 2006, till ett högre pris än det sammanlagda för samtliga mina föregående bilar. Det säger mest om de föregående bilarna, ska jag inflika. Och jag måste också erkänna att detta utan tvekan är den bästa bil jag någonsin ägt. Den gör skäl för namnet ”jag rullar”, för det gör den. År ut och år in. Ingen bil jag har haft tidigare har varit så billig i drift. Inte i bensin, men väl i reparationer och delar. Den har nu gått över 30.000 mil, men det syns inte. Den kan nog utan större åthävor klara minst 30.000 mil till. Fantastisk bil.

Chevrolet 1950 sidetrim

Utöver dessa bilar jag visar bild på här, har jag haft en gammal fult målad Volkswagenbubbla från 1960-talet, men den hade jag bara ett kort tag (gillade den INTE – den var hemsk att köra!), så den hann jag inte ens plåta. Och så har jag haft en vit Renault 4 Fourgonette som jag ännu inte har lagt upp några bilder på. Men det kan hända att det kommer framöver.

Edsel sidetrim

Annonser