Världens vackraste bilar

Delage D8

Det gnälls ibland på mig att jag bara fokuserar på fula bilar, och att jag borde fokusera mer på det som är vackert. Nu är det ju så att jag fokuserar på skönhet jämt och ständigt – jag är en superestet, och lever för skönhet! Världens fulaste bilar är helt enkelt min lilla säkerhetsventil – men det vet ju inte de som bara har sett Världens fulaste bilar, och inget annat av allt det jag producerar.

Men för att härmed förtydliga och förklara vartåt min estetiska håg egentligen ligger, vilken slags design jag faktiskt gillar, erbjuder jag nu här en liten presentation med några av de bilar som jag tycker är vackrast i världen. Eller snarare bjuder jag på en veritabel orgie i oöverträffad skönhet.

De första fem-sex bilarna på listan kan nog sägas vara mina absoluta toppfavoriter, men sedan är den inbördes ordningen mest en slump. Alla förtjänar de att beskrivas som en av världens vackraste bilar, och det är ingen liten sak. Naturligtvis är allt detta extremt subjektivt – men det är liksom det som är poängen… 🙂

Edsel sidetrim

Delage D8 1936-1939

Delage

Gud hade hål i fickan nån gång på slutet av 1930-talet, och tappade en alldeles överdrivet stor dos av skönhetssinne på formgivarna av (och karossmakarna till) det franska bilmärket Delage, och så råkade de skapa världens genom tiderna vackraste bilar.

Delage B8 1938

Flera av de bilar Delage frambringade under dessa år är absoluta höjdpunkter i all bildesign, någonsin. Det blir bara inte vackrare än så här. Intressant nog gäller detta nästan vilken karossmakare som än satte tänderna i Delage just detta år. Det går helt enkelt inte att hitta något fel på de här bilarna, rent estetiskt. Proportionerna är fulländade, detaljerna är magnifika, helheten är perfekt.

Delage D8 1938

Det sägs att ”Du kör en Ferrari, blir körd i en Rolls Royce – men till din älskarinna ger du en Delage.” Jag säger – skippa älskarinnan och behåll Delagen… (kvinnor finns det gott om, men en Delage är sällsynt!) 🙂

Delage B8 1937

Delage B8 1937

Jag kan helt enkelt inte sluta titta på bilderna av dessa fantastiska bilar. Den ena vackrare än den andra. Jag hade stora problem med att välja bilder, eftersom jag hittade så många fina…

Delage B8 1939

Delage B8 1938

Delage B8 1936

Delage B8 1936

Chevrolet 1950 sidetrim

Lamborghini Miura

Lamborghini Miura

Gandinis absoluta mästerverk. De moderna superbilarnas anfader, med sin tvärställda mittmotor-V-12. Slank, vacker, brutal. Oslagbar form. Lamborghinis oöverträffade genombrottsmodell, världens första riktiga superbil, och därtill fortfarande den oöverträffat vackraste av dem alla.

Lamborghini Miura

Det är svårt att tänka sig att Ferruccio Lamborghini framför allt var traktortillverkare, med en dröm om att skapa den absoluta suberbilen, en värdig konkurrent till Ferrari. Intressant nog lyckades han. Och Miuran var den första Lambon som faktiskt överträffade allt, inklusive Ferraris samtida modeller, i såväl formgivning som prestanda.

Lamborghini Miura

Lamborghini Miura

Chevrolet 1950 sidetrim

Bugatti 35, 1924-1927

Bugatti 35

Ettore Bugatti var inte främst ingenjör. Han var en konstnär, en skulptör av Guds nåde, ett geni på många fält – utom möjligen ekonomi. Men bilar kunde han bygga. Och det gjorde han, minsann. Bugatti är ett av de allra mest klassiska namnen i bilhistorien, ett av de mest sägenomspunna, ett av de glamorösa. Och den lilla modell 35 är kanske den mest legendariska av alla Bugatti, jämte 57 Atlantic och 41 Royale.

Bugatti 35 är en klassiker, i ordets absolut mest extrema betydelse. Om det finns en enda bil på jorden som är en klassiker, så är det Bugatti 35. Den har satt standarden för så många andra bilar, varit en stilbildare och ikon, såväl tekniskt som estetiskt, och är alltjämt en imponerande bil som kan ge en hel del nya bilar en tuff match på banan.

Bugatti 35

När Bugatti började härja på racerbanorna var trenden större, tyngre, starkare, och brutalast av alla på 1920-talet var de stora, gröna, kompressorförsedda Bentley-monstren. Bugatti gjorde tvärtom – lätt, elegant och snabbt med mindre kraft. Och vann gjorde de. En liten Bugatti kunde köra i cirklar runt Bentleys stora monsterbilar, och knäckte allt motstånd på de stora racerbanorna.

Bugatti 35

Ettore Bugatti var barnsligt förtjust i kungligheter, och skapade därför den jättelika Bugatti 41 Royale, en sex och en halv meters koloss med en 13 liters rak åtta, som skulle flytta på över tre ton bil. Tyvärr kom den stora depressionen i vägen för Ettores lyxbilsplaner – endast sex Royale blev tillverkade, och bara tre sålda. Ingen till någon kunglighet. Han hade kunnat sälja en Royale till Kung Zog av Albanien, men vägrade, eftersom kungen enligt Bugatti hade så förskräckligt dåligt bordsskick. Så kan det gå. Alla sex Royale finns dock fortfarande kvar i museer och samlingar, utspridda äver världen.

Bugatti 35

Några kungligheter körde ändå Bugatti – vår egen prins Bertil, motorprinsen, tävlade flitigt på kontinenten med en Bugatti 35 – under täcknamnet ”Monsieur Adrian”, eftersom kungafamiljen förbjöd honom att göra så farliga saker som att köra biltävlingar!

Bugatti 35

En Bugatti kan vara svulstig och iband t.o.m. bisarr, men aldrig vulgär – alltid stil, elegans, snabbhet, lätthet, perfekt balans, eleganta linjer. No bullshit. En Bugatti är alltid första klass. En Bugatti är alltid en Bugatti.

Bugatti 35

Chevrolet 1950 sidetrim

Ferrari 250 GT Berlinetta

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Ferrari. Vilken ska man välja? Det finns ju så många som är klassiska skönheter. Ingen sån här lista är komplett utan minst en Ferrari. Så – ska jag välja 288 GTO, eller Dino, eller en gammal 212 roadster? Ska jag välja en California Spyder från 1961 (åh, så vacker…), eller en Superfast från 1966? Kanske en 330 GTC 2+2 coupe? Eller en 410 Superamerica från 1955? Vilken är vackrast?

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Det får bli… Ferrari 250 GT, förstås! Det är ju klassikernas klassiker, Ferraribilarnas Ferrari! Men nu uppstår ett annat problem. Vilken av dem? Ferrari 250 tillverkades under elva år, från 1953 till 1964, och i en enorm mängd olika modeller och karossalternativ. Ingen italiensk formgivare eller karossmakare med självaktning kunde låta bli att göra en egen variant av Ferrari 250 GT. Ska jag välja 250 Europa från 1954, eller GTO från 1962-1964, eller…?

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Det kan bara bli 250 GT Berlinetta SWB från 1959-1962, denna brutala, men samtidigt fortfarande oklanderligt eleganta, och fullkomligt renodlade Ferrari. Det finns absolut inte en enda linje på denna bil som är onödig, eller smäck. Den bara utstrålar total kraft och dynamik. Detta är minimalism och maximalism kombinerat i total harmoni. Designen sägs ha gjorts av Pininfarina initialt, men karosserna byggdes av Scaglietti, så vem som är huvudorsak till slutresultatet kan vara svårt att vara alldeles säker på. Vacker blev den i alla fall.

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Av alla Ferrari jag kan tänka mig, så är denna modell den absolut vackraste, den mest fulländade. Den har som sagt både elegansen och brutaliteten i ett, stil och kraft, komposition och muskler. Allt finns där, i perfekt harmoni. Som en elitidrottsman i perfekt skräddad italiensk kostym. Strictly business, no bullshit.

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Chevrolet 1950 sidetrim

Maserati 3500 GT

Maserati 3500 GT

Ståpäls och rysningar, lustfyllda gnyenden och djupa suckar – det är vad en sådan fulländad, 100 % perfekt italiensk skönhet kan framkalla hos mig. Jag kan falla i trance, tårögd, andäktig, i djup beundran och dyrkan av den absoluta skönheten hos ett fordon som detta. Över huvud taget lyckades italienarna fantastiskt bra på 1950- och 1960-talet att skapa mästerverk likt denna. Det är bilar som denna som får namnet Maserati att låta som ljuvligaste poesi.

Maserati 3500 GT

Maserati 3500 GT

Det är som att kompisarna från förr, Leonardo Da Vinci, Michelangelo, Botticelli och David, fick för sig att återfödas igen, fast nu som karosserimakare i norra Italien. Maserati 3500 GT är helt enkelt en bilarnas David, en formgivningens Mona Lisa – jag bara andas, djupt och innerligt…

Maserati 3500 GT

Maserati 3500 GT

Chevrolet 1950 sidetrim

Jaguar E-Type

Jaguar E-Type

Ständigt framröstad som världens vackraste bil i allehanda biltidningar över hela världen. Alla älskar Jaguar E-Type. Till och med folk som inte är ett dugg intresserade av bilar faller för denna gränslöst eleganta, undersköna bil. Det går inte att bli arg på en Jaguar. Folk kan irritera sig på en Porsche eller en Mercedes, men Jaguar E-Type är helt enkelt för vacker – skönheten förlåter allt. Definitivt en av världens vackraste bilar, helt klart.

Jaguar E-Type

Jaguar E-Type

Det finns en kupé också, som är ovanligt vacker för att vara en ”kombi-kupé” (världens vackraste ”shooting brake”), men roadstern är allra finast. Och det måste förstås vara Series 1. Mot slutet av sin tid, efter allehanda designförändringar (försämringar) blev E-Typen tyvärr bara oformlig och klumpig.

Jaguar E-Type

Jaguar E-Type

Chevrolet 1950 sidetrim

Ferrari 250 GTL Lusso

Ferrari 250 GTL Lusso

Eftersom jag inte kunde välja bara en Ferrari 250 GT, så vill jag också framhäva den gasellsmidiga 250 GTL Lusso. Den har stora likheter med 250 GT Berlinetta SWB, men är tydligt mer modern, mer förfinad, mer elegant, mer sofistikerad. Där Berlinettan är en slugger, är Lusson mer dansant.

Ferrari 250 GTL Lusso

Ferrari 250 GTL Lusso är formgiven av Pininfarina för den lite längre hjulbasen (det fanns två för 250 GT), vilket också innebär att man kan få lite större innerutrymmen, och mer svepande linjer i exteriören. Lusso tillverkades från 1962 till 1964, med samma motor som i 250 GTO. Det är alltså alltjämt en högpotent bil med förmåga att köra ifrån det mesta på vägarna, inklusive helt moderna bilar.

Ferrari 250 GTL Lusso

Detta är klassiska Ferrari, riktiga Grand Touring-vagnar, med en lätt V12 fram och elegant 2+2-kaross. Funkar på racerbanan, med skrikande däck och dånande motorer, eller på långresa genom Europa, eller till operan på kvällen. Precis som det ska vara. Perfekt på alla sätt.

Ferrari 250 GTL Lusso

Ferrari 250 GTL Lusso

Chevrolet 1950 sidetrim

BMW 507, 1956-1959

BMW 507

Stil på tyska. perfekta linjer, elegans och styrka i total balans. Den androgyna bilen med perfekt samspel mellan maskulint och feminint. Denna design lyckas kombinera diskretion och ödmjukhet med mästerskap och oövervinnerlighet. Tysk precision med dansant elegans. Fantastiskt.

BMW 507

Det är helt fantastiskt att Tyskland, vars industri och infrastruktur var sönderslagen efter andra världskriget, bara tio år efteråt kunde producera bilar som denna. Tyskarnas driftighet kombinerat med Marshall-hjälpen och aktiv handel med omvärlden bidrog till detta på fler sätt än ett. Det var faktiskt en stor amerikansk BMW-importör som uppmuntrade BMW att skapa denna bil, eftersom det fanns en tillgänglig lucka mellan de superdyra Mercedes 300 SL och de billiga små engelska sportvagnarna. Så föddes BMW 503 och 507.

BMW 507

Efter första världskriget gjorde omvärlden vad de kunde för att straffa Tyskland. Då fick vi Hitler. Efter andra världskriget gjorde omvärlden tvärtom, och hjälpte Tyskland ur ruinerna. Bättre strategi, eller hur?

BMW 507

Chevrolet 1950 sidetrim

Jaguar XK 120, 1949-1954

Jaguar XK 120

Tydligt inspirerad av såväl Bugatti 57 som BMW 328, men ändå ett mästerverk av helt egen kraft. Eller som Keith Richards skulle säga – ”It’s not what you steal, it’s how you do it”. Jaguar är ett av det där lilla fåtalet bilmärken som lyckas producera klassiker efter klassiker, och detta är verkligen en designikon, en klockren klassiker i ordets striktaste betydelse.

Jaguar XK 120

Denna böljande, svepande kaross med sina runda, vågformade linjer tappar aldrig sin stringens eller strikthet. Allting är där det ska vara. En självklar medlem på en sån här lista. Det kom ett par mindre eleganta, om än sköna uppföljare till denna bil; XK 140 och XK 150 – men originalet är bäst!

Jaguar XK 120

Jaguar XK 120

Jaguar XK 120

Chevrolet 1950 sidetrim

Mercedes 300 SL coupe, 1952-1957

Mercedes Benz 300 SL

Måsvinge-Mercedesen. Kultbil. Legend. Föregångaren till vår tids superbilar. De så kallade måsvingedörrarna var inte en designgimmick, utan en teknisk innovation i syfte att kunna ha så höga trösklar som möjligt, för ökad vridstyvhet i karossen. Tysk funktionalism, ingenjörsperfektionism och estetik när det är som bäst.

Mercedes Benz 300 SL

Trots sina relativt runda linjer är 300 SL betydligt mer (tyskt) maskulin än många andra superbilar, som t.ex. Lamborghini Miura. De kraftiga, rundade linjerna är vilande muskler, helt enkelt. 300 SL är ”strictly business” på ett sätt som bara tyska Mercedes kan åstadkomma. Perfekt in i minsta detalj. Gamla anrika Daimler-Benz kunde verkligen formge bilar med stil – och därför är det så oerhört tragiskt att Mercedes numera pumpar ut den ena groteskt fula bilen efter den andra. Vissa saker var verkligen bättre förr.

Mercedes Benz 300 SL

Från 1957 till 1963 byggdes 300 SL som en roadster, och den var förvisso också rätt snygg, men den kan aldrig komma i närheten av den riktiga måsvinge-300 SL i konsekvent stil och kultstatus. Den nutida Mercedes SLR är som kontrast en av världens i särklass fulaste bilar. Skärpning, Mercedes!

Att få privilegiet att beskåda en sådan ryggtavla som denna, är som att stå bakom en tungviktsboxare på väg upp i ringen. Man håller sig på respektfullt men beundrande avstånd. Avslutningen på karossen har en nonchalant distans, som för att visa sin totala brist på intresse för vad som kan tänkas försvinna i bakgrunden, medan fronten har ett skenbart vänligt, men hungrigt leende. Välkommen på lunch! Förresten… nämnde jag att det är du som ÄR lunchen…?

Mercedes Benz 300 SL

Chevrolet 1950 sidetrim

Buick Riviera, 1963-65

1965 Buick Riviera

Denna bil skulle egentligen vara en Cadillac. Men Cadillac tackade nej till denna fantastiska bil (som då skulle ha hetat LaSalle II), och så fick övriga bilmärken inom GM chansen – Buick behövde verkligen en ny, spännande bil i sitt program, och gjorde allt vad de kunde för att få ta över denna modell. Bilen fick heta Riviera, anspelande på europeisk kultur, eftersom bilen också inspirerats av europeiska bilar – av så skilda slag som som Rolls Royce (taklinjen) och Ferrari (grillmönstret).

1965 Buick Riviera

Buick Riviera blev en klassiker redan som ny, och lovordades av såväl Pininfarina och andra framstående formgivare som en alldeles särskilt vacker bil. 1965 fick Rivieran det strålkastararrangemang som var tänkt från början, men som man inte hade löst tekniskt 1963-1964 – dolda i ytterflyglarna. Därför är det 1965 års modell jag visar bilder på här – det var så den var formgiven till att börja med.

1965 Buick Riviera

Chevrolet 1950 sidetrim

Aston Martin DB5

Aston Martin DB5

James Bond visste vad som var det absolut bästa i alla lägen – om det så var champagne, kvinnor eller bilar. I filmerna Goldfinger, Thunderball och I Hennes Majestäts hemliga tjänst på 1960-talet var Aston Martin DB 5 det självklara valet. De senaste åren har Aston Martin fått en renässans i Bond-filmerna, först med en Aston Martin V8 Vantage Volante, i Iskallt Uppdrag, 1987, med Timothy Dalton som Bond, och i Die Another Day kör Bond i Pierce Brosnans skepnad en Aston Martin V12 Vanquish.

Aston Martin DB5

I den senaste fimen, Casino Royale, kör Mr. Bond spännande nog både en ny DBS V12 (som för övrigt dök upp igen i filmen efter det, Quantum of Solace) och en gammal klassisk DB 5, som han vunnit på kortspel – som en liten flirt med Bonds ursprung. Men DB 5 är alltjämt den största filmstjärnan av dem alla.

Aston Martin DB5

Aston Martin har med DB 5 lyckats med något mycket märkligt – att å ena sidan bibehålla det rakryggade, stiff-upper-lip brittiska, elegant aristokratiskt konservativa, typ de samtida Alvis eller Bentley Continental coupe, men å andra sidan gestaltar DB 5:an även det vilda, kraftfulla och hungriga som bör finnas i en sann GT-vagn. Den ska äta väg, och det ska kännas i kroppen när man ser den.

DB 5 är en logisk fortsättning på de designmässigt mycket vackra, men betydligt tamare DB 3 och DB 4, och etablerade också Aston Martin som en alldeles särskilt vass bilproducent. DB 6 är en utveckling av DB 5, och därför i praktiken nästan lika vacker. Det kan vara svårt att se skillnaderna – små förändringar av grill, taklinje och lite annat – men DB 5 är liksom milstolpen, klassikern framför alla andra Aston Martin.

Aston Martin DB5

Aston Martin grundades 1913, och har om två år alltså funnits i hundra år, vilket förpliktigar. Men arvet förvaltas väl, och Aston Martin betraktas alltjämt som en av världens finaste GT-vagnar. Kvaliteten är väl… brittisk… men stilen är onekligen konsekvent. Vi får hoppas på fler klassiker från denna gamla anrika bilskapare!

Aston Martin DB5

Chevrolet 1950 sidetrim

Chevrolet Corvette Sting Ray 1963 (-1967)

Chevrolet Corvette 1963

De första Corvetterna var riktiga skitbilar, och dessutom var de hemskt fula. Men nånting hände 1962, då man introducerade en helt ny bil som höll hygglig kvalitet, riktiga sportbilsprestanda, och dessutom hade den intressantaste design som Chevrolet någonsin har frambringat på en seriebil. Formgivaren Larry Shinoda skapade en harmonisk, helt unik form som i praktiken blivit en stilikon. Den första modellen hade en delad bakruta (Split window) som försvann följande årgångar (störde bakåtsikten), vilket förstås har gjort 1963:an till den mest eftertraktade av alla Corvetter.

Chevrolet Corvette 1963

När jag letade efter bilder av Corvetten fann jag att det var en klar överrepresentation av bilder bakifrån, vilket är rätt så ovanligt – och det är ju förstås för att Corvette 1963 har en så fantastiskt vacker bakdel. Men faktum är att Corvette Sting Ray 1965 är vacker från alla tänkbara vinklar. Detta är på alla sätt en fulländad form, som inte går att förbättra. Den är helt enkelt perfekt. Chevrolet Corvette har aldrig varit tillnärmelsevis så vacker, vare sig före 1963 eller efter. Detta är designklimax.

Chevrolet Corvette 1963

Corvette Sting Ray 1963 förenar det bästa av två världar, just så som en äkta GT-vagn ska göra – den har elegans, skönhet och harmoni, kombinerat med rå, brutal styrka. Perfekt för såväl aftonklänning och smoking till balen på slottet, som för flamsäkra racingoveraller, 6-punktsbälte, störtbåge, doften av bränt gummi och högoktanig bensin. Och bättre än så kan det ju inte bli.

Chevrolet Corvette 1963

Chevrolet Corvette 1963

Chevrolet 1950 sidetrim

BMW 3.0 CS/CSi/CSL, 1971-1975

BMW 3,0 CS

Denna eleganta bil har bidragit starkt till att positionera BMW som en av de mest avancerade bilproducenterna i världen – i såväl design som teknisk perfektion. Formgivningen är tydlig, klar och väldigt karakteristisk. Hög och skarpt markerad midjelinje, framåtlutad front, stora fönster och smala takstolpar. Tyvärr rostade de något alldeles oerhört (liksom i och för sig det mesta på 1970-talet) – men rent utseendemässigt är BMW 3.0 CS avgjort den vackraste bil som BMW någonsin frambringat, vilket inte vill säga lite.

BMW 3,0 CS

BMW 3,0 CS

Den gick fort också. Med en treliters sexa med tvåhundra hästar och en toppfart på 220 km/tim blev den också en populär banracingvagn. Så – att det också byggdes en del riktigt brutala banracers på denna bil (som väl egentligen inte är särskilt vackra, men definitivt brutala, och fullkomligt funktionalistiska på det där typiskt tyska viset) minskar ju inte glamouren – snarare tvärtom. Det stärker bara intrycket av BMW 3,0 CS som en alldeles äkta GT-vagn.

BMW 3,0 CS

Chevrolet 1950 sidetrim

Alfa Romeo Giulietta Spider, 1955-1965

Alfa Romeo Giulietta Sprint

Ytterligare en klassisk italienare. Alfa Romeos lätta roadstervariant av basmodellen Giulietta är en av Pininfarinas mest lyckade skapelser, och har en harmonisk linjeföring rakt igenom. Allt sitter på sina rätta ställen, och sällan passar den klassiska Alfa-grillen så perfekt som på denna härliga bil.
Jag vill ha! 🙂

Alfa Romeo Giulietta Sprint

Alfa Romeo Giulietta Sprint är söt och gullig utan att någonsin bli insmickrande – fortfarande lite tuff ändå. Den har eleganta linjer utan att bli högdragen, en hungrighet på vägen utan att bli ett GT-monster. Den perfekta bilen för att ta sig från A till B i oklanderlig stil.

Alfa Romeo Giulietta Sprint

Under en tid målade jag många tavlor med bilmotiv, både på beställnig och på eget bevåg, och just denna Alfa Romeo Giulietta Sprint blev för många år sedan en tavla, som alltjämt hänger på väggen på mitt kontor. Den säljer jag inte – men jag gör gärna nya målningar på beställning, förstås!

Alfa Romeo Giulietta Sprint - målning av Carl Johan Rehbinder

Chevrolet 1950 sidetrim

Lotus Elite, 1957-1963

Lotus Elite

Lotus Elite följer samma recept som Bugatti 35, i det att den är lätt, lätt, lätt. Den har en plastkaross, vars form ovanligt nog faktiskt är ritad av en bokhållare med designambitioner. Bokhållaren ifråga passade även på att finansiera projektet, och så var ordningen återställd. En mer harmonisk linjeföring är svår att hitta. Alla linjer sitter precis där de ska, i ödmjuk perfektion.

Lotus Elite

Lotus Elite har för övrigt en sak gemensamt med Jaguar E-Type (förutom att den är engelsk), och det är att det bara inte går att bli arg på en Lotus Elite – den är för vacker. Och en kvinna skulle ofelbart säga att den är söt. Raggfaktorn är mycket, mycket hög, med andra ord… 🙂

Lotus Elite

Tyvärr var kvaliteten betydligt sämre – alla fästen i karossen skakade sönder med tiden, så saker och ting lossnade med tiden – just sådant som verkligen inte bör lossna på en bil. Men som tur är bedömer jag inte kvalitet på den här bloggen – bara formgivning. Och då hamnar faktiskt denna lilla bil passande nog bland den absoluta eliten, som en riktig vinnare. Tänk va!

Lotus Elite

Edsel sidetrim

BUBBLARE:

Några bilar som också platsar på en sådan lista som denna, men som tills vidare får nöja sig med ett hedersomnämnande som alldeles särskilt vackra bilar, klassiker och stilbildare:

Lamborgini Gallardo, AC Cobra, Ford Thunderbird 1955-57, Alfa Romeo 8C 2900 B Touring Spyder 1935, Rolls Royce Silver Ghost, Peugeot 403, Peugeot 406, Kaiser Manhattan, Chevrolet Nomad 1955, De Tomaso Mangusta, Duesenberg SJ, Packard Caribbean 1956, Jaguar Mark X/420 G, Ferrari 288 GTO, Iso Grifo, Simca Etoile/Aronde, Facel Vega HK 500, Mercedes 540 K, Bentley Continental S, Talbot Lago T150 C, Lancia Aurelia spider, Porsche 911, Porsche Carrera GT, Aston Martin Vantage 2007, Mercedes 280 SL ”Pagoda”, Alfa Romeo Giulia Sprint, Lincoln Continental 1962 – och några fler jag inte kommer ihåg på rak arm…

Vid händelse av ledig tid och inspiration samtidigt kan det hända att några fler bilar får bilder och presentation. Det visar sig med tiden…

Edsel sidetrim

Annonser

57 kommentarer till Världens vackraste bilar

  1. Mårten skriver:

    Mycket att hålla med om, ögongodis 🙂
    Delage designade itne dessa bilar själva, det gjorde utomstående karossmakare, främst då Guillore, Letourneur&Marchand, Figoni&Falaschi, Chapron med flera, och visst var dom väldigt duktiga designers, och på presigemärken som dessa fick dom fullständigt fria tyglar för att formge vinnade karosser.
    Aston Martin har förvisso funnits i snart 100 år men de vackra GT-bilarna vi förknippar dom med kom tillunder David Browns ledning i slutet av 40-talet därav heter dessa modeller DB. Innan Browns tid förde Aston Martien en ganska undanskymd tillvaro som främst knåpade ihop fina racerbilar och några vanliga modeller på oregelbunden basis.

    • Du har delvis rätt. Det är ju också så att Delage (som just då hade blivit uppköpta av Delahaye) nånstans har satt tonen, genom att skapa ett chassi med fantastiska proportioner. En hel del kom alltså med på köpet.
      Dessutom nämner jag redan i första stycket karossmakarna.

      • Tommy Sylvan skriver:

        Ford Mustang då ?? Måste vara väldigt vacker!!!! . då den nu i 55 år varit o är en av väldens mest tillverkade sportbilar !!

      • Att en bil är tillverkad i många exemplar har inte nödvändigtvis särskilt mycket med estetik att göra.
        Flera av världens vackraste bilar är byggda i ett eller ett fåtal exemplar.
        Vad gäller Mustang så har den ju dessutom haft väldigt många olika utseenden genom åren. Somliga balla, somliga fräcka, somliga fula – eller bara tråkiga.

  2. Mats Karlsson skriver:

    DeTomaso Mangusta måste väl platsa här med? en rak sidovy på den är ju lika läcker som Miuran…

    • Ja, det är lite kul att du nämner Mangustan, för det är verkligen en läcker bil. Jag minns att jag hade den som en Corgi Toys-leksaksbil som barn, och tyckte väldigt mycket om den.

      När jag var i Kalifornien sommaren 1973 (skulle fylla 11 – bara en sån sak!) fick jag tillfälle att verkligen frossa i läckra bilar (jag älskar fortfarande de där plåtschabraken från den tiden), och då var jag inne och besökte en bilhandlare som sålde Lincoln, Mercury och De Tomaso – och då var det Panteran som gällde. Ingen dum design den heller.

    • Hihi, ja, den är utan tvekan lustig, men den platsar varken bland de vackraste eller de fulaste bilarna.
      Själva bilen är inte ful, men inte heller en av de vackraste.
      Utrustad med takboxen ser den rätt så bisarr ut, det håller jag med om, men det räknas liksom inte till bilen – det är ett löstagbart tillbehör.

  3. Kenneth skriver:

    Njaa BMW C-coupéerna har jag inte riktigt förlikat med mig. Karossen är slank och fin med jag tyckte den fick oproportionerligt för mycket glas i förhållande till karossens tunna design.
    För mycket glashus för min smak.

    • Ja, det är ju en smaksak, liksom allt annat på denna blogg. 😉

      Man måste ju se saker och ting i sin historiska kontext också, och på slutet av 1960-talet var det verkligen stora glasytor, tunna takstolpar och höga tak som gällde, och tycker man inte om det, så gillar man förstås inte den här bilen heller.
      Jag gillar det stuket, och tycker att BMW-kupén är supervacker.

  4. Micke B skriver:

    Håller med om de flesta bilarna på din lista. Jag saknar dock 1953 Studebaker Starliner och Starlight coupéer. Otroligt vacka och långt före samtida USA-bilar i design. 1953:an har kallats ”perfect from every angle” och det är bara att hålla med. Mycket få bilar lever upp till det.

  5. Leif E Ström skriver:

    Känns inte så lite förmätet att komma med ett inlägg, men då det gäller concept-bilar kanske Corvette Mako Shark II skulle kunna platsa? http://bestconceptcars.blogspot.se/

  6. Tingbratt Josef skriver:

    En given plats på denna listan borde ges till en lite nyare bil, Alfa Romeo 8C. Vackrare bil finns inte!

    • Jodå, det finns vackrare bilar. Varenda en på min lista här ovanför, till exempel.
      Men Alfa Romeo 8C är helt klart en väldigt lyckad retrodesign, starkt inspirerad av italienska GT-vagnar från 1950-talet.
      Riktigt bra jobbat av Alfa Romeo.
      Dock föredrar jag rent formgivningsmässigt originalen.

  7. Krille wik skriver:

    Fina bilar, men du missar 2 som passar in Triumph spitfire dom tidiga modellerna samt Tundebird 1956

    • Ford Thunderbird 1955-56 är definitivt riktiga klassiker, och jag kan gå med på att placera dem bland bubblarna, helt klart.

      Triumph Spitfire är också en tuff liten bil, men i avdelningen tvåsitsiga sportbilar är konkurrensen helt enkelt alldeles för hård för att ska platsa. Jag har fått många förslag om Volvo P1800, men faktum är att den är fin, men hör till gärsgårdsserien bland sportbilar. Ställ en Triumph Spitfire (eller en P1800) bredvid en Ferrari Barchetta från 1950-talet, eller en 250 GT Berlinetta, eller en Maserati 3000 – det blir nog tyvärr lite pinsamt.

  8. Lennart Andersson skriver:

    Tjena! bra blogg du har. Jag saknar Fiat Topolino som redan är en raritet och samlarobjekt. Den är otroligt vacker tycker jag.
    Jag saknar också FJ cruiser som redan är kultförklarad i USA och anses ha högst begagnat värde bland nya moderna bilar. Den kommer ganska säkert också bli en samlarbil.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Fiat_Topolino
    http://en.wikipedia.org/wiki/Toyota_FJ_Cruiser

    • Toyota FJ Cruiser står definitivt på listan över bilar som ska med på bloggen. Den är ohyggligt ful.
      Första FIAT 500 (Topolino – Musse Pigg) är verkligen jättegullig, men jag är inte säker på att den platsar riktigt bland världens vackraste bilar.
      Men fin är den!

  9. Lennart Andersson skriver:

    Ja ja lika meningslös diskussion som på fantomens klubbsida på 1980 talet mellan syntare och hårdrockare som inte leder nånstans. Alla har rätt eller fel eller inte, hänger lite på vilken mylla ens kultur och arv är ursprunget. För en västerlänning kanske det asiatiska och Japanska tar tid att smälta innan man inser vidden av en av världens högkulturer Japan och förstår sig på deras arkitektur som (himmelsporten) och andra vackra kulturarvs byggnader. Fj cruiser är inte bara bäst utan extremt snygg!!!! Investeringen i en E-type lönade sig riktigt bra, ganska säkert kommer en F-J cruiser stå sig i värde likaså.

    • Haha, din ironi är underbar! Toyota FJ Cruiser!!!
      Den platsar helt klart bland världens fulaste bilar, möjligen med viss tvekan för att den också har ett drag av oansenlig feghet och bristande engagemang i linjerna. Den vill liksom både vara speciell och lagom. Extremt misslyckad design.

  10. Ola skriver:

    Opel GT 1969-73 är väl värd att omnämnas. I alla fall ur designsynvinkel. En verklig blickfångare. Jag har haft en.

    • Ja, det är en väldigt kul design – en mini-Corvette, men ändå med en helt egen profil. Platsar inte riktigt bland världens vackraste bilar, tycker jag, men jag håller med om att det är en mycket väl formgiven bil.

  11. Tobbe F skriver:

    Suzuki Jimny har gjort comeback efter 15 år. Minsta riktiga suven på marknaden med riktig 4wd hög låg växel precis som toyota, och dessutom snygg tuff design med många fina bilar i annonserna. Dyrare leksaks suvar från bmw, audi volvo har inte ens sån riktig 4wd som fungerar. Blir bara så trött när du hela tiden klankar ner på japs o korea. Mitsubishi byggde bilar lååånnngt innan volvo och saab!! Toyota den störste tillverkaren byggde bilar 10 år innan saab!!! Japs och korea har mer stilren desigan. Corolla 97-2001 mycket vacker kaross och världens mest tillverkade bästa bil.

    • Du blir trött. Jaha. Och varför skulle jag bry mig om det? De flesta bilarna på denna sida är för övrigt inte asiatiska, så du är förstås ute och cyklar.

      Alla de bilar du räknar upp är designmässigt fullkomligt ointressanta. Denna sida är ägnad åt design och formgivning, inget annat. Det har aldrig kommit en enda verkligt intressant och unikt vacker bil från Japan eller Korea – några riktigt fina finns det, men de är som regel formgivna av europeer, som t.ex. Giugiaro. Datsun 240Z formgavs av en tysk, och är förvisso en väldigt fin bil, men inte en av världens vackraste bilar. Allt asiatiska bilföretag har gjort i hundra år är att kopiera västerländska bilar, som regel med ganska sorgligt resultat.

      Corolla är inte världens mest tillverkade bil. Det har tillverkats en förskräcklig mängd väldigt olika bilar med samma namn, men det är allt. Och – hur länge ett bilföretag har funnits är förstås 100 % irrelevant. Ja, Mitsubishi byggde en FIAT-kopia under några år, men de första egenkonstruerade bilarna kom först på 1960-talet, så det räknas inte. Och de har aldrig byggt någon bil som ens kan komma i närheten av att platsa bland de verkligt vackra bilarna.

  12. Johansson skriver:

    En bra lista, kanske dålig variation, men… de är ju snygga!
    Precis som alla andra som kommenterat ovan, så har jag också en favoritbil som inte är med…
    Finns ingen bil som är så vacker och egensinnig som Citroën DS.
    Annars flera av dina val som jag reagerade att ”den hade jag glömt, klart den ska vara med”

    • Jag är också oerhört förtjust i Citroën ID/DS, så visst har du rätt i det.
      Idag skulle jag nog revidera listan en smula, med ett och annat tillskott.
      Att listan präglas av ”dålig variation”, är också helt sant – men det beror ju på mitt högst subjektiva godtycke i att välja vilka bilar jag tycker är vackrast. Jag har helt enkelt en ganska tydlig smak vad gäller de bilar jag uppskattar mest.

  13. Chris skriver:

    Hej du! Dags o klämma in några US bilar.
    Dodge charger o challenger fram till 1972 och 2000 talare.

    Chris

    • Jag har med Buick Riviera från 1965 och Chevrolet Corvette från 1963, och det tycker jag är bra redan det. Sen finns det förstås flera spännande och vackra bilar från USA, som t.ex. Ford Thunderbird 1955-57, Kaiser Manhattan m.fl., och de ska väl komma med här endera dagen också. Dodge muskelbilar från slutet av 1960- och början av 1970-talet är utan tvekan klassiker. Nyare amerikanska bilar är dock generellt rätt tråkiga.

  14. Scott Kilmer skriver:

    Corolla och camry då har ju rätt fina linjer vissa årgångar?
    Camry tidlös och kvalitet som håller i evigheter anspråkslös avancerad nedtonad design, för att inte råka illa ut som BMW och Mercedes ägare som alla stör sig på och knäcker av stjärnan och repar ner. Corolla världens mest sålda stilrena fina anspråkslösa nedtonade till bruksdesign. 44 miljoner sålda. Startar alltid och krånglar sällan med låg bensinförbrukning. Fina färger. Best basic car ever build!!!!!!!!!!

    • Jättekul trollat, men nej. Det är just denna typ av bilar som jag anser vara den absolut värsta förolämpningen mot god formgivning. Bilar som är utslätade, opersonliga, neutrala, tråkiga och intetsägande. Jag hatar inte fula bilar – tvärtom finner jag dem underhållande. Men slätstrukna och intetsägande bilar, dem hatar jag, innerligt. Kör dem genom en skrotpress allihop.

      • Den där skrikige Scotty som babblar om den förträffliga Corollan måste vara kanonfull, med allt sitt sluddriga gapande. Det fick mig att slutligen förstå att du bara trollar och tramsar, Scott. Kom med något roligare.

      • Danne skriver:

        Scotty Kilmer har varit bilmekaniker sen -60 talet i 52 år, Scotty vet vad han pratar om! Kanske är han halvpackad eller helpackad i var tredje youtubeklipp, men spelar ingen roll för han har rätt!! Sverige har Bosse Bildoktorn!? Usa har Eric the car guy, Chris fix och den bäste Scotty!
        Lexus – Toyota om man skiter i designen och tråkigheten är dom bästa bilarna men också en del hondas och subarus. Scotty har fler följare på youtube än top gear.
        Snyggt häftigt ritade bilar typ: chrysler citroen mercedes dodge är tråkigt nog i många fall ofta dåliga, eller i värsta fall sämst bland bilar!

        Danne i hedemora

      • Återigen, Danne – detta är en designblogg. Har du inte fattat det? Du skriver ”om man skiter i designen och tråkigheten” – men det är ju just det denna blogg handlar om. Det är inte en blogg för folk som vill veta vilka bilar som är mest komfortabla, har bäst prestanda, är mest tillförlitliga kvalitetsmässigt. Det får du läsa om någon annanstans.

        Denna blogg handlar om DESIGN, formgivning – och ingen annat. Capisce?

  15. Fredrik skriver:

    Corolla må vara världens mest tillverkade modell, men det är ett gäng helt olika konstruktioner som för det mesta bara delar namnet med varandra. Något skönhetspris lär de aldrig vinna, men, den kombimodell som kommer under corollabadgen som 2019 års modell slår de flesta nya bilar på fingrarna när det gäller design. Kvalitetsmässigt lirar de i den absolut högsta ligan. Glöm allt vad tyska, svenska och amerikanska bilar är. De trivs på verkstan.

    Själv har jag ägt en Citroën ID 20 -75 och en CX turbo 2 -88, två designfullträffar. Du borde även lagt upp bilder på Bugatti Royal och Atlantic. https://goo.gl/images/vJxK6m https://goo.gl/images/T1mcvR

    • Stefan Johansson skriver:

      Inspirerad av kommentaren om Toyota, så vill jag fylla på med Honda Civic 2006 och framåt.. för att vara en modern bil så är den riktigt snygg… och även den mycket sällan på verkstaden

      • Nej, fy, den är ju jätteful! Ser ut som om någon på 1980-talet försökte designa en bil till en science fictionfilm om framtiden. Hemsk design.
        Den platsar nästan här på Världens fulaste bilar.

    • Bugatti Royal och Atlantic är supercoola bilar, men hamnar mer i kategorin ”bilar med attityd”, som Voisin, Cord 812, Citroën AMI 6 m.fl. – bilar med extremt stark personlighet, stil och panache. Helt klart fantastisk design, men kanske inte de allra vackraste.

      Toyota Corolla 2019 har en fullkomligt grotesk front, som påminner mer om en krockad snöslunga än en bil. Bakdelen är klossig och helt disharmonisk, och allt däremellan är bara oengagerat och intetsägande. Hemsk design. Fy. Platsar nästan här på sidan.

      Dock finns det Toyota numera som är ännu fulare, som CHR och RAV4, och dessa bisarra monster får ju Corollan att bara se lagom ful ut i jämförelse.

      Kvalitet är helt irrelevant på denna sida. Världens fulaste bilar handlar endast och enbart om design. Men oavsett det – Toyota klår inte Mercedes i kvalitet. Glöm det.

      • Fredrik skriver:

        Haha! Kul att du är så kategorisk och står på dig. Men för den skull har du inte alltid rätt. Jag skulle gärna köra MB om jag slapp betala för vad det kostar att äga och reparera dem. Har bekanta och arbetskamrater som trivs jättebra med att köra sina mercor men kvalitetsmässigt, alltså att rent praktiskt fungera, så lirar de inte i den högsta ligan. Där är det japanska och sydkoreanska bilar som regerar. Då får de vara hur fula som helst. Ha det!

      • Jag har en gammal Mercedes (E240 2001), och jag har nog aldrig haft en bättre bil. Inte kostar den mycket i service eller delar heller.

  16. Scott K skriver:

    Nu har du bloggat om fula och vackra bilar i många år och i dom flesta fall har du rätt! Men skönhet och fulhet är egentligen bara ytlighet. Bäst, bra köp hållbaraste bil praktiska bil. ekonomiska bil, där kunde det också vara forum!?
    https://www.youtube.com/watch?v=p5QUHh__lvk //Scott

  17. Jan Lindholm skriver:

    Saknar en bild på en jaguar soverign som jag tycker är den snyggaste bilskapelsen i modern tid. Men Delage var ju väldigt snygg. Har för mig att det fans ett bilmärke som hette Dysenberg ungefär i den stilen.

    • Du tänker på Duesenberg, en amerikansk lyxbil som fanns mellan 1913 och 1937. De drabbades (som så många andra lyxbilar) av depressionen i början av 1930-talet, och försvann från marknaden. Visst finns det vissa likheter mellan Duesenberg och Delage, men egentligen inte så mycket mer än att alla bilar från den tiden var väldigt lika varandra.

      Går man tillbaka till 1920-tal och 1910-tal så var bilar generellt ännu mer lika, och mycket svåra att skilja från varandra. Först mot slutet av 1930-talet blev unik design en viktig och säljande funktion i produktionen av bilar. Faktum är att det aldrig tidigare i världshistorien har funnits en så stor variation av bilmodeller och utseenden som nu.

      Ja, de stora sedanmodellerna av Jaguar har ofta varit väldigt stilfulla. Min personliga favorit är annars Jaguar Mark X, från 1960-talet.

  18. Lexus forever skriver:

    Lexus LS400 1993, Lexus LX 570, RX 350 eller GS300.. harmoniska som få lyxbilar! Inte lika dryg som tysken! Inte lika vräkig som amerikanen. Inte lika mycket testo som Italien! Bara bättre i allt med diskret komfort och lyx som håller i längden!!

    • Lexus LS400 1993 är trååååååååååkig, opersonlig och fullkomligt ointressant. Just detta utstuderat, andefattigt identitetslösa är vad jag anser vara det värsta brottet mot all god formgivning. Ful form kan åtminstone vara personligt och underhållande. Det utslätade är det jag hatar allra mest.

      Lexus LX 570 var dock ett bra tips – den är så extremt ful att den passar in på denna sida. Denna oformliga koloss, utan någon stilkänsla över huvud taget, med den där groteska jättegrillen, med den där hemska formen som Lexus av någon outgrundlig anledning håller fast vid, är ett kräkmedel, som eventuellt också kan utlösa ett migränanfall. Vidrig bil.

      Vad gäller Lexus RX 350 måste jag ifrågasätta dig hårt – trollar du bara, vill du att jag ska sitta här och känna frossa och massivt obehag – eller värre – gillar du verkligen dessa monster?

      GS300? Men kom igen nu. Jag orkar inte. Dumful, utslätad, tråkig, hemsk.

  19. Lexus forever skriver:

    Lexus Lyx-Sedaner 400-430-460 V8 en cool stilig lyxbil, byggd för att hålla i många år, skulle gärna äga en om jag bara hade bättre garage parkeringsmöjligheter så hade jag köp en direkt. Med 20 tums Bling fälgar snygg faktiskt . Jag har ägt en äldre RX300 nog den härligaste bil jag nånsin haft och jag har haft rätt många både nya och gammla bilar. Några åsikter fick jag väl om designen både positiva och negativa. När 16 tums fälgarna ersattes med 18 tummare såg den rätt ok ut. Lexus LX570 en riktig suv värt namnet suv med lite udda design men man vänjer sig, desvärre långt över min budget då dom nya ligger på 1,6 mille i annoserna. Lexus GS modellerna, en lyxigare camry ungefär, med 19 tums fälgar tycker jag dom är rätt fina, dessutom bra bilar vilket man inte är bortskämd med bland andra märken! Fälgarna gör mycket med helheten och designen på bilar! Så varken första eller sista gången jag kommer äga Lexus.

  20. Fredde.M skriver:

    Nya peugeot 3008 ?
    Renault talisman ?
    Nya volvo XC40, räkna bort XC60 som också är okej och XC90, det är enbart snygga volvo xc40 som gäller? Ritad av Ian Kettle. Efter XC40 projektet köpte Tesla över designern Ian Kettle, varför? Inte bara designen är riktigt fin utan även valmöjligheten med olika färgade tak i kominationen till resten av lacken på karossen. Efterfrågan har vart hård med långa leveranstider. Säg nu bara inte att alla högbyggen och allt nytt är tråkigt?? Vi lever 2019?

    • Jag hör inte till bakåtsträvarna som tycker att alla nya bilar är fula. Absolut inte.
      Min favorittidskrift är italienska designmagasinet Auto & Design, och hittar ofta ny design jag faktiskt gillar. Fortfarande är Europa i topp internationellt vad gäller formgivning, och det ser man tydligt om man jämför med den enorma mängd kinesiska bilmärken som nu etablerats. De ser verkligen likadana ut allihop, som dåliga försök att kopiera västerländsk och japansk design. Men det finns som sagt höjdpunkter.

      Vad gäller dina förslag, så tycker jag nog att de mindre Renaultmodellerna är intressantare än Talisman – Clio, Megane, Captur & Kadjar. Framför allt har Renault en mycket tydlig egen designprofil, vilket är positivt.

      Vad gäller Volvo, så tycker jag att de har lyckats bra med V90 och S90, i att skapa en känsla av lyx, på nivån Mercedes E-serie, eller BMW:s 6-serie. De är dessutom snyggare än BMW 6.

      Som en liten bonus kan jag nämna att jag tycker att FIAT har lyckats väldigt bra med sin retro-500, och hittar på nya coola varianter hela tiden. Inte de fyrdörrade versionerna – de är anskrämliga – men alla de tvådörrade varianterna. De är kul. Men som originaldesign gillar jag Panda.

  21. Jimmy C skriver:

    Polestar modell 1 säger bara det! På listor.se ligger Mustang 429 Boss som etta. Men jag gillar också starkt 7 placeringen med VW typ 2 bussen.

    • Nja, det märks att det är en svensk som gjort listan, med tre svenska bilar på topp tio. Därtill en svensk med ganska bristfällig allmänbildning vad gäller bildesign. Att Ferrari 250 GTB alls finns med på listan är dock en positiv överraskning. Den är förstås 100 gånger vackrare än Mustangen, som inte ens skulle få en bubblarplats här på min lista. Den är muskulös, tuff och ball, men inte direkt vacker. Och hallå – SAAB 93? Jisses.

      Mercedes-Benz 300 SL är helt rätt – men hur tänkte skribenten när hen skrev detta – ”Frågan är bara hur man tar sig ur bilen från en riktigt smal parkeringsficka?”
      Få bilar är väl så lämpliga för just det, eftersom dörrarna går rakt upp. Riktigt korkad fråga.

      Volvo P1800 är ju rätt fin, men den är i gärsgårdsserien jämfört med hundratals italienska bilar, som alla klår P1800 med hästlängder – i såväl prestanda som skönhet. Tidiga Amazon är förvisso mycket vackra, och kan tävla med flera tidiga 1950-talsbilar, men platsar inte riktigt på en sån här lista.

      Volkswagen Typ 2, generation 1, är dock ett kul val. Definitivt en av de vackraste minibussarna någonsin.

  22. JimC skriver:

    Men polestar 1 coupé är väl ändå väldesignad, Volvo har ju plankat flera
    Japanska bilmärken här som gjort ett premium märke av sina ursprungsbilmärken!

    • Ja, där har kineserna hittat rätt européer att jobba med. Det är onekligen en snygg bil, med en hel del inspiration från amerikanska muskelbilar, sent 1960-tal. Synd bara att man inte får ett matchande motorljud. V8 skulle låta fint i den här.

      Nej, det är inte japanerna som har börjat med att göra premiummärken av sina ursprungsbilar – sådant har européer och amerikaner gjort sedan 100 år tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s