Världens vackraste bilar

Delage D8

Det gnälls ibland på mig att jag bara fokuserar på fula bilar, och att jag borde fokusera mer på det som är vackert. Nu är det ju så att jag fokuserar på skönhet jämt och ständigt – jag är en superestet, och lever för skönhet! Världens fulaste bilar är helt enkelt min lilla säkerhetsventil – men det vet ju inte de som bara har sett Världens fulaste bilar, och inget annat av allt det jag producerar.

Men för att härmed förtydliga och förklara vartåt min estetiska håg egentligen ligger, vilken slags design jag faktiskt gillar, erbjuder jag nu här en liten presentation med några av de bilar som jag tycker är vackrast i världen. Eller snarare bjuder jag på en veritabel orgie i oöverträffad skönhet.

De första fem-sex bilarna på listan kan nog sägas vara mina absoluta toppfavoriter, men sedan är den inbördes ordningen mest en slump. Alla förtjänar de att beskrivas som en av världens vackraste bilar, och det är ingen liten sak. Naturligtvis är allt detta extremt subjektivt – men det är liksom det som är poängen… 🙂

Edsel sidetrim

Delage D8 1936-1939

Delage

Gud hade hål i fickan nån gång på slutet av 1930-talet, och tappade en alldeles överdrivet stor dos av skönhetssinne på formgivarna av (och karossmakarna till) det franska bilmärket Delage, och så råkade de skapa världens genom tiderna vackraste bilar.

Delage B8 1938

Flera av de bilar Delage frambringade under dessa år är absoluta höjdpunkter i all bildesign, någonsin. Det blir bara inte vackrare än så här. Intressant nog gäller detta nästan vilken karossmakare som än satte tänderna i Delage just detta år. Det går helt enkelt inte att hitta något fel på de här bilarna, rent estetiskt. Proportionerna är fulländade, detaljerna är magnifika, helheten är perfekt.

Delage D8 1938

Det sägs att ”Du kör en Ferrari, blir körd i en Rolls Royce – men till din älskarinna ger du en Delage.” Jag säger – skippa älskarinnan och behåll Delagen… (kvinnor finns det gott om, men en Delage är sällsynt!) 🙂

Delage B8 1937

Delage B8 1937

Jag kan helt enkelt inte sluta titta på bilderna av dessa fantastiska bilar. Den ena vackrare än den andra. Jag hade stora problem med att välja bilder, eftersom jag hittade så många fina…

Delage B8 1939

Delage B8 1938

Delage B8 1936

Delage B8 1936

Chevrolet 1950 sidetrim

Lamborghini Miura

Lamborghini Miura

Gandinis absoluta mästerverk. De moderna superbilarnas anfader, med sin tvärställda mittmotor-V-12. Slank, vacker, brutal. Oslagbar form. Lamborghinis oöverträffade genombrottsmodell, världens första riktiga superbil, och därtill fortfarande den oöverträffat vackraste av dem alla.

Lamborghini Miura

Det är svårt att tänka sig att Ferruccio Lamborghini framför allt var traktortillverkare, med en dröm om att skapa den absoluta suberbilen, en värdig konkurrent till Ferrari. Intressant nog lyckades han. Och Miuran var den första Lambon som faktiskt överträffade allt, inklusive Ferraris samtida modeller, i såväl formgivning som prestanda.

Lamborghini Miura

Lamborghini Miura

Chevrolet 1950 sidetrim

Bugatti 35, 1924-1927

Bugatti 35

Ettore Bugatti var inte främst ingenjör. Han var en konstnär, en skulptör av Guds nåde, ett geni på många fält – utom möjligen ekonomi. Men bilar kunde han bygga. Och det gjorde han, minsann. Bugatti är ett av de allra mest klassiska namnen i bilhistorien, ett av de mest sägenomspunna, ett av de glamorösa. Och den lilla modell 35 är kanske den mest legendariska av alla Bugatti, jämte 57 Atlantic och 41 Royale.

Bugatti 35 är en klassiker, i ordets absolut mest extrema betydelse. Om det finns en enda bil på jorden som är en klassiker, så är det Bugatti 35. Den har satt standarden för så många andra bilar, varit en stilbildare och ikon, såväl tekniskt som estetiskt, och är alltjämt en imponerande bil som kan ge en hel del nya bilar en tuff match på banan.

Bugatti 35

När Bugatti började härja på racerbanorna var trenden större, tyngre, starkare, och brutalast av alla på 1920-talet var de stora, gröna, kompressorförsedda Bentley-monstren. Bugatti gjorde tvärtom – lätt, elegant och snabbt med mindre kraft. Och vann gjorde de. En liten Bugatti kunde köra i cirklar runt Bentleys stora monsterbilar, och knäckte allt motstånd på de stora racerbanorna.

Bugatti 35

Ettore Bugatti var barnsligt förtjust i kungligheter, och skapade därför den jättelika Bugatti 41 Royale, en sex och en halv meters koloss med en 13 liters rak åtta, som skulle flytta på över tre ton bil. Tyvärr kom den stora depressionen i vägen för Ettores lyxbilsplaner – endast sex Royale blev tillverkade, och bara tre sålda. Ingen till någon kunglighet. Han hade kunnat sälja en Royale till Kung Zog av Albanien, men vägrade, eftersom kungen enligt Bugatti hade så förskräckligt dåligt bordsskick. Så kan det gå. Alla sex Royale finns dock fortfarande kvar i museer och samlingar, utspridda äver världen.

Bugatti 35

Några kungligheter körde ändå Bugatti – vår egen prins Bertil, motorprinsen, tävlade flitigt på kontinenten med en Bugatti 35 – under täcknamnet ”Monsieur Adrian”, eftersom kungafamiljen förbjöd honom att göra så farliga saker som att köra biltävlingar!

Bugatti 35

En Bugatti kan vara svulstig och iband t.o.m. bisarr, men aldrig vulgär – alltid stil, elegans, snabbhet, lätthet, perfekt balans, eleganta linjer. No bullshit. En Bugatti är alltid första klass. En Bugatti är alltid en Bugatti.

Bugatti 35

Chevrolet 1950 sidetrim

Ferrari 250 GT Berlinetta

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Ferrari. Vilken ska man välja? Det finns ju så många som är klassiska skönheter. Ingen sån här lista är komplett utan minst en Ferrari. Så – ska jag välja 288 GTO, eller Dino, eller en gammal 212 roadster? Ska jag välja en California Spyder från 1961 (åh, så vacker…), eller en Superfast från 1966? Kanske en 330 GTC 2+2 coupe? Eller en 410 Superamerica från 1955? Vilken är vackrast?

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Det får bli… Ferrari 250 GT, förstås! Det är ju klassikernas klassiker, Ferraribilarnas Ferrari! Men nu uppstår ett annat problem. Vilken av dem? Ferrari 250 tillverkades under elva år, från 1953 till 1964, och i en enorm mängd olika modeller och karossalternativ. Ingen italiensk formgivare eller karossmakare med självaktning kunde låta bli att göra en egen variant av Ferrari 250 GT. Ska jag välja 250 Europa från 1954, eller GTO från 1962-1964, eller…?

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Det kan bara bli 250 GT Berlinetta SWB från 1959-1962, denna brutala, men samtidigt fortfarande oklanderligt eleganta, och fullkomligt renodlade Ferrari. Det finns absolut inte en enda linje på denna bil som är onödig, eller smäck. Den bara utstrålar total kraft och dynamik. Detta är minimalism och maximalism kombinerat i total harmoni. Designen sägs ha gjorts av Pininfarina initialt, men karosserna byggdes av Scaglietti, så vem som är huvudorsak till slutresultatet kan vara svårt att vara alldeles säker på. Vacker blev den i alla fall.

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Av alla Ferrari jag kan tänka mig, så är denna modell den absolut vackraste, den mest fulländade. Den har som sagt både elegansen och brutaliteten i ett, stil och kraft, komposition och muskler. Allt finns där, i perfekt harmoni. Som en elitidrottsman i perfekt skräddad italiensk kostym. Strictly business, no bullshit.

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Ferrari 250 GT Berlinetta SWB

Chevrolet 1950 sidetrim

Maserati 3500 GT

Maserati 3500 GT

Ståpäls och rysningar, lustfyllda gnyenden och djupa suckar – det är vad en sådan fulländad, 100 % perfekt italiensk skönhet kan framkalla hos mig. Jag kan falla i trance, tårögd, andäktig, i djup beundran och dyrkan av den absoluta skönheten hos ett fordon som detta. Över huvud taget lyckades italienarna fantastiskt bra på 1950- och 1960-talet att skapa mästerverk likt denna. Det är bilar som denna som får namnet Maserati att låta som ljuvligaste poesi.

Maserati 3500 GT

Maserati 3500 GT

Det är som att kompisarna från förr, Leonardo Da Vinci, Michelangelo, Botticelli och David, fick för sig att återfödas igen, fast nu som karosserimakare i norra Italien. Maserati 3500 GT är helt enkelt en bilarnas David, en formgivningens Mona Lisa – jag bara andas, djupt och innerligt…

Maserati 3500 GT

Maserati 3500 GT

Chevrolet 1950 sidetrim

Jaguar E-Type

Jaguar E-Type

Ständigt framröstad som världens vackraste bil i allehanda biltidningar över hela världen. Alla älskar Jaguar E-Type. Till och med folk som inte är ett dugg intresserade av bilar faller för denna gränslöst eleganta, undersköna bil. Det går inte att bli arg på en Jaguar. Folk kan irritera sig på en Porsche eller en Mercedes, men Jaguar E-Type är helt enkelt för vacker – skönheten förlåter allt. Definitivt en av världens vackraste bilar, helt klart.

Jaguar E-Type

Jaguar E-Type

Det finns en kupé också, som är ovanligt vacker för att vara en ”kombi-kupé” (världens vackraste ”shooting brake”), men roadstern är allra finast. Och det måste förstås vara Series 1. Mot slutet av sin tid, efter allehanda designförändringar (försämringar) blev E-Typen tyvärr bara oformlig och klumpig.

Jaguar E-Type

Jaguar E-Type

Chevrolet 1950 sidetrim

Ferrari 250 GTL Lusso

Ferrari 250 GTL Lusso

Eftersom jag inte kunde välja bara en Ferrari 250 GT, så vill jag också framhäva den gasellsmidiga 250 GTL Lusso. Den har stora likheter med 250 GT Berlinetta SWB, men är tydligt mer modern, mer förfinad, mer elegant, mer sofistikerad. Där Berlinettan är en slugger, är Lusson mer dansant.

Ferrari 250 GTL Lusso

Ferrari 250 GTL Lusso är formgiven av Pininfarina för den lite längre hjulbasen (det fanns två för 250 GT), vilket också innebär att man kan få lite större innerutrymmen, och mer svepande linjer i exteriören. Lusso tillverkades från 1962 till 1964, med samma motor som i 250 GTO. Det är alltså alltjämt en högpotent bil med förmåga att köra ifrån det mesta på vägarna, inklusive helt moderna bilar.

Ferrari 250 GTL Lusso

Detta är klassiska Ferrari, riktiga Grand Touring-vagnar, med en lätt V12 fram och elegant 2+2-kaross. Funkar på racerbanan, med skrikande däck och dånande motorer, eller på långresa genom Europa, eller till operan på kvällen. Precis som det ska vara. Perfekt på alla sätt.

Ferrari 250 GTL Lusso

Ferrari 250 GTL Lusso

Chevrolet 1950 sidetrim

BMW 507, 1956-1959

BMW 507

Stil på tyska. perfekta linjer, elegans och styrka i total balans. Den androgyna bilen med perfekt samspel mellan maskulint och feminint. Denna design lyckas kombinera diskretion och ödmjukhet med mästerskap och oövervinnerlighet. Tysk precision med dansant elegans. Fantastiskt.

BMW 507

Det är helt fantastiskt att Tyskland, vars industri och infrastruktur var sönderslagen efter andra världskriget, bara tio år efteråt kunde producera bilar som denna. Tyskarnas driftighet kombinerat med Marshall-hjälpen och aktiv handel med omvärlden bidrog till detta på fler sätt än ett. Det var faktiskt en stor amerikansk BMW-importör som uppmuntrade BMW att skapa denna bil, eftersom det fanns en tillgänglig lucka mellan de superdyra Mercedes 300 SL och de billiga små engelska sportvagnarna. Så föddes BMW 503 och 507.

BMW 507

Efter första världskriget gjorde omvärlden vad de kunde för att straffa Tyskland. Då fick vi Hitler. Efter andra världskriget gjorde omvärlden tvärtom, och hjälpte Tyskland ur ruinerna. Bättre strategi, eller hur?

BMW 507

Chevrolet 1950 sidetrim

Jaguar XK 120, 1949-1954

Jaguar XK 120

Tydligt inspirerad av såväl Bugatti 57 som BMW 328, men ändå ett mästerverk av helt egen kraft. Eller som Keith Richards skulle säga – ”It’s not what you steal, it’s how you do it”. Jaguar är ett av det där lilla fåtalet bilmärken som lyckas producera klassiker efter klassiker, och detta är verkligen en designikon, en klockren klassiker i ordets striktaste betydelse.

Jaguar XK 120

Denna böljande, svepande kaross med sina runda, vågformade linjer tappar aldrig sin stringens eller strikthet. Allting är där det ska vara. En självklar medlem på en sån här lista. Det kom ett par mindre eleganta, om än sköna uppföljare till denna bil; XK 140 och XK 150 – men originalet är bäst!

Jaguar XK 120

Jaguar XK 120

Jaguar XK 120

Chevrolet 1950 sidetrim

Mercedes 300 SL coupe, 1952-1957

Mercedes Benz 300 SL

Måsvinge-Mercedesen. Kultbil. Legend. Föregångaren till vår tids superbilar. De så kallade måsvingedörrarna var inte en designgimmick, utan en teknisk innovation i syfte att kunna ha så höga trösklar som möjligt, för ökad vridstyvhet i karossen. Tysk funktionalism, ingenjörsperfektionism och estetik när det är som bäst.

Mercedes Benz 300 SL

Trots sina relativt runda linjer är 300 SL betydligt mer (tyskt) maskulin än många andra superbilar, som t.ex. Lamborghini Miura. De kraftiga, rundade linjerna är vilande muskler, helt enkelt. 300 SL är ”strictly business” på ett sätt som bara tyska Mercedes kan åstadkomma. Perfekt in i minsta detalj. Gamla anrika Daimler-Benz kunde verkligen formge bilar med stil – och därför är det så oerhört tragiskt att Mercedes numera pumpar ut den ena groteskt fula bilen efter den andra. Vissa saker var verkligen bättre förr.

Mercedes Benz 300 SL

Från 1957 till 1963 byggdes 300 SL som en roadster, och den var förvisso också rätt snygg, men den kan aldrig komma i närheten av den riktiga måsvinge-300 SL i konsekvent stil och kultstatus. Den nutida Mercedes SLR är som kontrast en av världens i särklass fulaste bilar. Skärpning, Mercedes!

Att få privilegiet att beskåda en sådan ryggtavla som denna, är som att stå bakom en tungviktsboxare på väg upp i ringen. Man håller sig på respektfullt men beundrande avstånd. Avslutningen på karossen har en nonchalant distans, som för att visa sin totala brist på intresse för vad som kan tänkas försvinna i bakgrunden, medan fronten har ett skenbart vänligt, men hungrigt leende. Välkommen på lunch! Förresten… nämnde jag att det är du som ÄR lunchen…?

Mercedes Benz 300 SL

Chevrolet 1950 sidetrim

Buick Riviera, 1963-65

1965 Buick Riviera

Denna bil skulle egentligen vara en Cadillac. Men Cadillac tackade nej till denna fantastiska bil (som då skulle ha hetat LaSalle II), och så fick övriga bilmärken inom GM chansen – Buick behövde verkligen en ny, spännande bil i sitt program, och gjorde allt vad de kunde för att få ta över denna modell. Bilen fick heta Riviera, anspelande på europeisk kultur, eftersom bilen också inspirerats av europeiska bilar – av så skilda slag som som Rolls Royce (taklinjen) och Ferrari (grillmönstret).

1965 Buick Riviera

Buick Riviera blev en klassiker redan som ny, och lovordades av såväl Pininfarina och andra framstående formgivare som en alldeles särskilt vacker bil. 1965 fick Rivieran det strålkastararrangemang som var tänkt från början, men som man inte hade löst tekniskt 1963-1964 – dolda i ytterflyglarna. Därför är det 1965 års modell jag visar bilder på här – det var så den var formgiven till att börja med.

1965 Buick Riviera

Chevrolet 1950 sidetrim

Aston Martin DB5

Aston Martin DB5

James Bond visste vad som var det absolut bästa i alla lägen – om det så var champagne, kvinnor eller bilar. I filmerna Goldfinger, Thunderball och I Hennes Majestäts hemliga tjänst på 1960-talet var Aston Martin DB 5 det självklara valet. De senaste åren har Aston Martin fått en renässans i Bond-filmerna, först med en Aston Martin V8 Vantage Volante, i Iskallt Uppdrag, 1987, med Timothy Dalton som Bond, och i Die Another Day kör Bond i Pierce Brosnans skepnad en Aston Martin V12 Vanquish.

Aston Martin DB5

I den senaste fimen, Casino Royale, kör Mr. Bond spännande nog både en ny DBS V12 (som för övrigt dök upp igen i filmen efter det, Quantum of Solace) och en gammal klassisk DB 5, som han vunnit på kortspel – som en liten flirt med Bonds ursprung. Men DB 5 är alltjämt den största filmstjärnan av dem alla.

Aston Martin DB5

Aston Martin har med DB 5 lyckats med något mycket märkligt – att å ena sidan bibehålla det rakryggade, stiff-upper-lip brittiska, elegant aristokratiskt konservativa, typ de samtida Alvis eller Bentley Continental coupe, men å andra sidan gestaltar DB 5:an även det vilda, kraftfulla och hungriga som bör finnas i en sann GT-vagn. Den ska äta väg, och det ska kännas i kroppen när man ser den.

DB 5 är en logisk fortsättning på de designmässigt mycket vackra, men betydligt tamare DB 3 och DB 4, och etablerade också Aston Martin som en alldeles särskilt vass bilproducent. DB 6 är en utveckling av DB 5, och därför i praktiken nästan lika vacker. Det kan vara svårt att se skillnaderna – små förändringar av grill, taklinje och lite annat – men DB 5 är liksom milstolpen, klassikern framför alla andra Aston Martin.

Aston Martin DB5

Aston Martin grundades 1913, och har om två år alltså funnits i hundra år, vilket förpliktigar. Men arvet förvaltas väl, och Aston Martin betraktas alltjämt som en av världens finaste GT-vagnar. Kvaliteten är väl… brittisk… men stilen är onekligen konsekvent. Vi får hoppas på fler klassiker från denna gamla anrika bilskapare!

Aston Martin DB5

Chevrolet 1950 sidetrim

Chevrolet Corvette Sting Ray 1963 (-1967)

Chevrolet Corvette 1963

De första Corvetterna var riktiga skitbilar, och dessutom var de hemskt fula. Men nånting hände 1962, då man introducerade en helt ny bil som höll hygglig kvalitet, riktiga sportbilsprestanda, och dessutom hade den intressantaste design som Chevrolet någonsin har frambringat på en seriebil. Formgivaren Larry Shinoda skapade en harmonisk, helt unik form som i praktiken blivit en stilikon. Den första modellen hade en delad bakruta (Split window) som försvann följande årgångar (störde bakåtsikten), vilket förstås har gjort 1963:an till den mest eftertraktade av alla Corvetter.

Chevrolet Corvette 1963

När jag letade efter bilder av Corvetten fann jag att det var en klar överrepresentation av bilder bakifrån, vilket är rätt så ovanligt – och det är ju förstås för att Corvette 1963 har en så fantastiskt vacker bakdel. Men faktum är att Corvette Sting Ray 1965 är vacker från alla tänkbara vinklar. Detta är på alla sätt en fulländad form, som inte går att förbättra. Den är helt enkelt perfekt. Chevrolet Corvette har aldrig varit tillnärmelsevis så vacker, vare sig före 1963 eller efter. Detta är designklimax.

Chevrolet Corvette 1963

Corvette Sting Ray 1963 förenar det bästa av två världar, just så som en äkta GT-vagn ska göra – den har elegans, skönhet och harmoni, kombinerat med rå, brutal styrka. Perfekt för såväl aftonklänning och smoking till balen på slottet, som för flamsäkra racingoveraller, 6-punktsbälte, störtbåge, doften av bränt gummi och högoktanig bensin. Och bättre än så kan det ju inte bli.

Chevrolet Corvette 1963

Chevrolet Corvette 1963

Chevrolet 1950 sidetrim

BMW 3.0 CS/CSi/CSL, 1971-1975

BMW 3,0 CS

Denna eleganta bil har bidragit starkt till att positionera BMW som en av de mest avancerade bilproducenterna i världen – i såväl design som teknisk perfektion. Formgivningen är tydlig, klar och väldigt karakteristisk. Hög och skarpt markerad midjelinje, framåtlutad front, stora fönster och smala takstolpar. Tyvärr rostade de något alldeles oerhört (liksom i och för sig det mesta på 1970-talet) – men rent utseendemässigt är BMW 3.0 CS avgjort den vackraste bil som BMW någonsin frambringat, vilket inte vill säga lite.

BMW 3,0 CS

BMW 3,0 CS

Den gick fort också. Med en treliters sexa med tvåhundra hästar och en toppfart på 220 km/tim blev den också en populär banracingvagn. Så – att det också byggdes en del riktigt brutala banracers på denna bil (som väl egentligen inte är särskilt vackra, men definitivt brutala, och fullkomligt funktionalistiska på det där typiskt tyska viset) minskar ju inte glamouren – snarare tvärtom. Det stärker bara intrycket av BMW 3,0 CS som en alldeles äkta GT-vagn.

BMW 3,0 CS

Chevrolet 1950 sidetrim

Alfa Romeo Giulietta Spider, 1955-1965

Alfa Romeo Giulietta Sprint

Ytterligare en klassisk italienare. Alfa Romeos lätta roadstervariant av basmodellen Giulietta är en av Pininfarinas mest lyckade skapelser, och har en harmonisk linjeföring rakt igenom. Allt sitter på sina rätta ställen, och sällan passar den klassiska Alfa-grillen så perfekt som på denna härliga bil.
Jag vill ha! 🙂

Alfa Romeo Giulietta Sprint

Alfa Romeo Giulietta Sprint är söt och gullig utan att någonsin bli insmickrande – fortfarande lite tuff ändå. Den har eleganta linjer utan att bli högdragen, en hungrighet på vägen utan att bli ett GT-monster. Den perfekta bilen för att ta sig från A till B i oklanderlig stil.

Alfa Romeo Giulietta Sprint

Under en tid målade jag många tavlor med bilmotiv, både på beställnig och på eget bevåg, och just denna Alfa Romeo Giulietta Sprint blev för många år sedan en tavla, som alltjämt hänger på väggen på mitt kontor. Den säljer jag inte – men jag gör gärna nya målningar på beställning, förstås!

Alfa Romeo Giulietta Sprint - målning av Carl Johan Rehbinder

Chevrolet 1950 sidetrim

Lotus Elite, 1957-1963

Lotus Elite

Lotus Elite följer samma recept som Bugatti 35, i det att den är lätt, lätt, lätt. Den har en plastkaross, vars form ovanligt nog faktiskt är ritad av en bokhållare med designambitioner. Bokhållaren ifråga passade även på att finansiera projektet, och så var ordningen återställd. En mer harmonisk linjeföring är svår att hitta. Alla linjer sitter precis där de ska, i ödmjuk perfektion.

Lotus Elite

Lotus Elite har för övrigt en sak gemensamt med Jaguar E-Type (förutom att den är engelsk), och det är att det bara inte går att bli arg på en Lotus Elite – den är för vacker. Och en kvinna skulle ofelbart säga att den är söt. Raggfaktorn är mycket, mycket hög, med andra ord… 🙂

Lotus Elite

Tyvärr var kvaliteten betydligt sämre – alla fästen i karossen skakade sönder med tiden, så saker och ting lossnade med tiden – just sådant som verkligen inte bör lossna på en bil. Men som tur är bedömer jag inte kvalitet på den här bloggen – bara formgivning. Och då hamnar faktiskt denna lilla bil passande nog bland den absoluta eliten, som en riktig vinnare. Tänk va!

Lotus Elite

Edsel sidetrim

BUBBLARE:

Några bilar som också platsar på en sådan lista som denna, men som tills vidare får nöja sig med ett hedersomnämnande som alldeles särskilt vackra bilar, klassiker och stilbildare:

Lamborgini Gallardo, AC Cobra, Ford Thunderbird 1955-57, Alfa Romeo 8C 2900 B Touring Spyder 1935, Rolls Royce Silver Ghost, Peugeot 403, Peugeot 406, Kaiser Manhattan, Chevrolet Nomad 1955, De Tomaso Mangusta, Duesenberg SJ, Packard Caribbean 1956, Jaguar Mark X/420 G, Ferrari 288 GTO, Iso Grifo, Simca Etoile/Aronde, Facel Vega HK 500, Mercedes 540 K, Bentley Continental S, Talbot Lago T150 C, Lancia Aurelia spider, Porsche 911, Porsche Carrera GT, Aston Martin Vantage 2007, Mercedes 280 SL ”Pagoda”, Alfa Romeo Giulia Sprint, Lincoln Continental 1962 – och några fler jag inte kommer ihåg på rak arm…

Vid händelse av ledig tid och inspiration samtidigt kan det hända att några fler bilar får bilder och presentation. Det visar sig med tiden…

Edsel sidetrim

26 kommentarer till Världens vackraste bilar

  1. Mårten skriver:

    Mycket att hålla med om, ögongodis 🙂
    Delage designade itne dessa bilar själva, det gjorde utomstående karossmakare, främst då Guillore, Letourneur&Marchand, Figoni&Falaschi, Chapron med flera, och visst var dom väldigt duktiga designers, och på presigemärken som dessa fick dom fullständigt fria tyglar för att formge vinnade karosser.
    Aston Martin har förvisso funnits i snart 100 år men de vackra GT-bilarna vi förknippar dom med kom tillunder David Browns ledning i slutet av 40-talet därav heter dessa modeller DB. Innan Browns tid förde Aston Martien en ganska undanskymd tillvaro som främst knåpade ihop fina racerbilar och några vanliga modeller på oregelbunden basis.

    • Du har delvis rätt. Det är ju också så att Delage (som just då hade blivit uppköpta av Delahaye) nånstans har satt tonen, genom att skapa ett chassi med fantastiska proportioner. En hel del kom alltså med på köpet.
      Dessutom nämner jag redan i första stycket karossmakarna.

  2. Mats Karlsson skriver:

    DeTomaso Mangusta måste väl platsa här med? en rak sidovy på den är ju lika läcker som Miuran…

    • Ja, det är lite kul att du nämner Mangustan, för det är verkligen en läcker bil. Jag minns att jag hade den som en Corgi Toys-leksaksbil som barn, och tyckte väldigt mycket om den.

      När jag var i Kalifornien sommaren 1973 (skulle fylla 11 – bara en sån sak!) fick jag tillfälle att verkligen frossa i läckra bilar (jag älskar fortfarande de där plåtschabraken från den tiden), och då var jag inne och besökte en bilhandlare som sålde Lincoln, Mercury och De Tomaso – och då var det Panteran som gällde. Ingen dum design den heller.

    • Hihi, ja, den är utan tvekan lustig, men den platsar varken bland de vackraste eller de fulaste bilarna.
      Själva bilen är inte ful, men inte heller en av de vackraste.
      Utrustad med takboxen ser den rätt så bisarr ut, det håller jag med om, men det räknas liksom inte till bilen – det är ett löstagbart tillbehör.

  3. Kenneth skriver:

    Njaa BMW C-coupéerna har jag inte riktigt förlikat med mig. Karossen är slank och fin med jag tyckte den fick oproportionerligt för mycket glas i förhållande till karossens tunna design.
    För mycket glashus för min smak.

    • Ja, det är ju en smaksak, liksom allt annat på denna blogg. 😉

      Man måste ju se saker och ting i sin historiska kontext också, och på slutet av 1960-talet var det verkligen stora glasytor, tunna takstolpar och höga tak som gällde, och tycker man inte om det, så gillar man förstås inte den här bilen heller.
      Jag gillar det stuket, och tycker att BMW-kupén är supervacker.

  4. Micke B skriver:

    Håller med om de flesta bilarna på din lista. Jag saknar dock 1953 Studebaker Starliner och Starlight coupéer. Otroligt vacka och långt före samtida USA-bilar i design. 1953:an har kallats ”perfect from every angle” och det är bara att hålla med. Mycket få bilar lever upp till det.

  5. Leif E Ström skriver:

    Känns inte så lite förmätet att komma med ett inlägg, men då det gäller concept-bilar kanske Corvette Mako Shark II skulle kunna platsa? http://bestconceptcars.blogspot.se/

  6. Tingbratt Josef skriver:

    En given plats på denna listan borde ges till en lite nyare bil, Alfa Romeo 8C. Vackrare bil finns inte!

    • Jodå, det finns vackrare bilar. Varenda en på min lista här ovanför, till exempel.
      Men Alfa Romeo 8C är helt klart en väldigt lyckad retrodesign, starkt inspirerad av italienska GT-vagnar från 1950-talet.
      Riktigt bra jobbat av Alfa Romeo.
      Dock föredrar jag rent formgivningsmässigt originalen.

  7. Krille wik skriver:

    Fina bilar, men du missar 2 som passar in Triumph spitfire dom tidiga modellerna samt Tundebird 1956

    • Ford Thunderbird 1955-56 är definitivt riktiga klassiker, och jag kan gå med på att placera dem bland bubblarna, helt klart.

      Triumph Spitfire är också en tuff liten bil, men i avdelningen tvåsitsiga sportbilar är konkurrensen helt enkelt alldeles för hård för att ska platsa. Jag har fått många förslag om Volvo P1800, men faktum är att den är fin, men hör till gärsgårdsserien bland sportbilar. Ställ en Triumph Spitfire (eller en P1800) bredvid en Ferrari Barchetta från 1950-talet, eller en 250 GT Berlinetta, eller en Maserati 3000 – det blir nog tyvärr lite pinsamt.

  8. Lennart Andersson skriver:

    Tjena! bra blogg du har. Jag saknar Fiat Topolino som redan är en raritet och samlarobjekt. Den är otroligt vacker tycker jag.
    Jag saknar också FJ cruiser som redan är kultförklarad i USA och anses ha högst begagnat värde bland nya moderna bilar. Den kommer ganska säkert också bli en samlarbil.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Fiat_Topolino
    http://en.wikipedia.org/wiki/Toyota_FJ_Cruiser

    • Toyota FJ Cruiser står definitivt på listan över bilar som ska med på bloggen. Den är ohyggligt ful.
      Första FIAT 500 (Topolino – Musse Pigg) är verkligen jättegullig, men jag är inte säker på att den platsar riktigt bland världens vackraste bilar.
      Men fin är den!

  9. Lennart Andersson skriver:

    Ja ja lika meningslös diskussion som på fantomens klubbsida på 1980 talet mellan syntare och hårdrockare som inte leder nånstans. Alla har rätt eller fel eller inte, hänger lite på vilken mylla ens kultur och arv är ursprunget. För en västerlänning kanske det asiatiska och Japanska tar tid att smälta innan man inser vidden av en av världens högkulturer Japan och förstår sig på deras arkitektur som (himmelsporten) och andra vackra kulturarvs byggnader. Fj cruiser är inte bara bäst utan extremt snygg!!!! Investeringen i en E-type lönade sig riktigt bra, ganska säkert kommer en F-J cruiser stå sig i värde likaså.

    • Haha, din ironi är underbar! Toyota FJ Cruiser!!!
      Den platsar helt klart bland världens fulaste bilar, möjligen med viss tvekan för att den också har ett drag av oansenlig feghet och bristande engagemang i linjerna. Den vill liksom både vara speciell och lagom. Extremt misslyckad design.

  10. Ola skriver:

    Opel GT 1969-73 är väl värd att omnämnas. I alla fall ur designsynvinkel. En verklig blickfångare. Jag har haft en.

    • Ja, det är en väldigt kul design – en mini-Corvette, men ändå med en helt egen profil. Platsar inte riktigt bland världens vackraste bilar, tycker jag, men jag håller med om att det är en mycket väl formgiven bil.

  11. Tobbe F skriver:

    Suzuki Jimny har gjort comeback efter 15 år. Minsta riktiga suven på marknaden med riktig 4wd hög låg växel precis som toyota, och dessutom snygg tuff design med många fina bilar i annonserna. Dyrare leksaks suvar från bmw, audi volvo har inte ens sån riktig 4wd som fungerar. Blir bara så trött när du hela tiden klankar ner på japs o korea. Mitsubishi byggde bilar lååånnngt innan volvo och saab!! Toyota den störste tillverkaren byggde bilar 10 år innan saab!!! Japs och korea har mer stilren desigan. Corolla 97-2001 mycket vacker kaross och världens mest tillverkade bästa bil.

    • Du blir trött. Jaha. Och varför skulle jag bry mig om det? De flesta bilarna på denna sida är för övrigt inte asiatiska, så du är förstås ute och cyklar.

      Alla de bilar du räknar upp är designmässigt fullkomligt ointressanta. Denna sida är ägnad åt design och formgivning, inget annat. Det har aldrig kommit en enda verkligt intressant och unikt vacker bil från Japan eller Korea – några riktigt fina finns det, men de är som regel formgivna av europeer, som t.ex. Giugiaro. Datsun 240Z formgavs av en tysk, och är förvisso en väldigt fin bil, men inte en av världens vackraste bilar. Allt asiatiska bilföretag har gjort i hundra år är att kopiera västerländska bilar, som regel med ganska sorgligt resultat.

      Corolla är inte världens mest tillverkade bil. Det har tillverkats en förskräcklig mängd väldigt olika bilar med samma namn, men det är allt. Och – hur länge ett bilföretag har funnits är förstås 100 % irrelevant. Ja, Mitsubishi byggde en FIAT-kopia under några år, men de första egenkonstruerade bilarna kom först på 1960-talet, så det räknas inte. Och de har aldrig byggt någon bil som ens kan komma i närheten av att platsa bland de verkligt vackra bilarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s