Kriterier för att räknas som en ful bil

Jag får ofta brev med förslag på bilar som borde vara med på hemsidan eller bloggen. Jag får en hel del väldigt bra förslag, men också en hel del som verkligen inte platsar alls, på något sätt. Många har uppenbarligen inte förstått syftet med Världens fulaste bilar.

För det första skiter jag fullkomligt i om en bil är dålig, rent kvalitetsmässigt. Det finns massor med jättebra bilar som utseendemässigt är asfula, eller ännu värre; bara tråkiga – och det finns tokvackra bilar som är av usel kvalitet, och aldrig riktigt lämnar verkstaden (Citroën SM, gamla Lancia, brittiska sportbilar etc.).

På denna blogg är utseendet ALLT. Enbart estetik och riktigt, riktigt fula bilar diskuteras här, inget annat. Samt förstås vad man tycker är vackert, vad som inte är vackert, och varför. Diskussioner om motorer, bränsleförbrukning, lastförmåga, krocksäkerhet, ekonomi och driftssäkerhet får du hitta någon annanstans.

Bara verkligt fula bilar platsar här – inte tråkiga. Jag får ofta förslag på bilar som Toyota Corolla, SAAB 9000, Morris Marina och liknande, men dessa bilar utgör enligt min mening en mycket större försyndelse mot estetiken än de groteskt fula. Om det är något jag verkligen hatar på riktigt, så är det räddhågad och intetsägande formgivning som strävar efter självutplåning. Tråkighet är den största synden.

Världens fulaste bilar är i själva verket en inverterad hyllning till det riktigt rejält fula. Fulhet är alltid mycket intressantare än det alldagliga, trista och tråkiga. De bilar du hittar på Världens fulaste bilar är alltid underhållande. Man kan inte vara neutral inför dessa vanskapta monster. Jag föredrar alla gånger att komma i ett lättare chocktillstånd av att råka se en Nissan Puke (jag menar Juke), mot att ständigt vara omgiven av idel intetsägande bilar från Opel, KIA, Toyota m.fl.

Med andra ord – skål för all världens verkligt fula bilar!