Chrysler PT Cruiser är inte bara en ful bil, den är dålig också. Kvalitetskontrollen sköttes uppenbarligen synnerligen illa, och bilen är så slarvigt konstruerad och byggd, att det i praktiken bara är en tidsfråga innan den behöver klippkort hos närmaste bilmekaniker. En riktig flopp, på alla sätt och vis.
Det är uppenbarligen väldigt svårt att få till det där med retrodesign på ett vettigt sätt. Ett fåtal har fått till det rätt bra -Dodge med sin Challenger, Fiat 500, Mini – dock har både Fiat och Mini förstört hela grejen genom att göra konstiga, stora och klunsiga varianter av sina retromodeller. Väldigt tråkigt. Mini Countryman är en hemsk variant, Fiat 500 X samt 500 L är två andra steroidbastarder som tyvärr solkar hela fenomenet. Sen har vi de verkliga sorgebarnen, de som inte ens kunde börja bra, som VW Beetle – och Chrysler PT Cruiser.
Själva idén att göra en retro-design på 40-talstema är förvisso kul, inte fel alls – men man måste göra det med stilkänsla. Istället slarvade Chrysler bort hela grejen genom att sätta dit en jättestor ful grill, moderna lysen och bulliga plastkofångare både fram och bak, klunsiga backspeglar i svart plast samt panoramaruta. Pinsamt dumt. Inte ens fälgarna kunde de få till. Moderna, femekrade tråkhjul.
Bilfabrikanter har uppenbarligen en förmåga att bli hemmablinda, och inte se vilka fel de gör. Ska man bygga retro så kan man väl ändå ta en titt på hur detaljerna såg ut på den tiden man plankar. Om Chrysler hade designat sin PT Cruiser med djupa plåtfälgar, runda navkapslar och vita däckssidor, en smalare kylargrill med mycket krom, runda friliggande lysen och kromade, smala kofångare hade den kunnat bli riktigt fin. Men så långt kunde designavdelningen uppenbarligen inte tänka. Istället fick vi ett anakronistiskt monster av tvivelaktig kvalitet.
Och som det inte var nog, släppte man även ut på vägarna en tvådörrars cabriolet, ett monster med bred störtbåge – en detalj som får hela bilen att se ut som en korg från närmaste snabbköp. Eller möjligen ett stort badkar på hjul – den raka kanten runtom ger en väldigt karakteristisk badkarsform. Med suffletten på, blir bilen än mer disharmonisk. Som att någon försökt vränga på ett litet tvåmanstält på en alldeles för stor balja.
Kort sagt – en riktigt, riktigt ful och pinsam bil, vars optimala användningsområde är som fyllning i en plåtpress.