Det är egentligen helt fantastiskt. Fords lyxbilsmärke Lincoln har lyckats hålla en superelegant stil ända sedan starten 1920 (i Fords ägo sedan 1922), med design som går från klarhet till klarhet (O.K., 1942-1948 var väl sisådär…) – och så presenterade de 1958 detta groteska hangarskepp. Snedögd, oproportionerlig, knölig och bucklig – den såg krockad ut redan hos bilförsäljaren!
I sin strävan efter originalitet har formgivarna undersökt var det INTE skulle vara motiverat med ett plåtveck – och där har man då raskt knölat till plåten lite till. En fenomenal orgie i smaklöshet. Som tur var pågick detta bara under en treårsperiod, och sen blev det stil på Lincoln igen. I alla fall under några år.
Och så är den helt ofattbart, ENORMT STOR. Den bara sväller ut över sina bräddar och skapar en översvämning var den än kommer – våg efter våg av lackerad plåt och krom. Bara längden på plåten och bakluckan bakom den felvända bakrutan är ju helt absurd! Med sina sex meter och dryga två och ett halvt ton är detta en av de största serietillverkade personbilarna som producerats i USA efter andra världskriget. Och man undrar… varför? Till vilken nytta?
Världens fulaste bilar 
Verkligen ful! Och jag som tycker att nästan alla amerikanska bilar från slutet av 50-talet till mitten av 60-talet är väldigt snygga. Men här har du verkligen hittat ett undantag.
Det finns många fler riktigt fula bilar, Oscar. Det är bara så att det är de snygga som vi minns.
Just dessa Lincoln-monster brukar beskrivas som ”the forgotten Continentals” – Lincoln Motors har förskt sopa dem under mattan som pinsamma.
Såpass att när man tog upp ”Mark-serien” igen, så låtsades man inte om att man efter Continental Mark II (1956-57) hade fortsatt att döpa bilarna till Mark III, Mark IV o.s.v., utan började igen på Mark III, en modell som tillverkades 1969-1971. Sen kom en ny Mark IV 1972, och så vidare.
Men det finns fler exempel på herkuliskt fula 1950-talsamerikanare. Rambler 1958, t.ex. Vänta bara – de kommer här också! 🙂
58-59 var kanske lite övermogen design, men för 1960 års modell hade dpm stramat till linkerna till en ganska elegant vagn i det här formatet, och dessutom fått en mycket mer proper interiör. Instrumenteringen på 58-59 årgångarna ser ut att vara ditplockad från nån lågbudgetmoell av Moskwitch eller nåt.
på tal om fula lincolns
http://svammelsurium.blogg.se/2010/october/en-cosmopolit-har-hittat-hit.html
den här är en bra kandidat, den till och med omskrivs oerhört nedvärdernade i Fords Standard catalogue
Jo, visst är 1960:an något bättre i stilen än de föregående, framför allt städade man upp fronten, men som sagt – stort jävla plåtschabrak är det. Och vacker är den inte.
Och ja, efterkrigsmodellerna av Lincoln var överlag rätt överjästa och tunga.
Jag minns en mindre modell som måste ha varit en liten oäkting (eller kanske fullt legitimt född inom äktenskapet) eftersom den är minst lika ful, fast mindre.
Kan det ha varit Cortina (minns inte riktigt och jag hittar den inte på google bildsök, vilket kan betyda att jag minns fel, eller att de sopat undan spåren efter sig).
Ingen aning. Den första Cortinan var en rätt tuff och snygg liten bil, så det är förmodligen någon annan bil du tänker på.
Surt sa räven.
Anders Lincoln
Vilken räv?
..Håll dig till Cortinor o annat trams från Ford-Dagenham England,,,, ..Riktiga bilar är stora o vräkiga, .du vet väl att detta ”monster” gör 0-100 på 9 sekunder, !! Sjukt snygg är den iallafall,
t o m snyggare än en Edsel,,
Första Cortinan med de runda tredelade baklysena är faktiskt en riktigt lyckad design. Tuff liten bil.
Hur snabb en Lincoln är till 100 är förstås 100 % irrelevant på denna sida, som helt och hållet handlar om design, inte prestanda.
Den enda relevans det har är möjligen hur snabbt bilen kommer iväg, så att man slipper se eländet.
Nej, storlek gör inte en bil vackrare. Man kan vara både stor och snygg eller liten och snygg, men man kan också vara stor och ful.
Är man stor och ful kan man faktiskt bli ännu fulare ju mer man växer.
Och det är väl en bra beskrivning av detta plåtmonster.
Extremt stor och extremt ful.
Tur att smaken e som baken….. tänk dig om alla åkte runt i en Trabant P601 sedan som verkar vara ditt ideal hahahaha. Köp en häst!!!!
Haha, lilla gubben – du blev sårad för att jag dissade din favvobil?
Get a life.
Den här tycker jag är lite cool faktiskt!
Jag tycker dom är jättesnygga. Dom har allt det som moderna bilar saknar. Charmig, fräck, mäktig.
Ja, de har onekligen en hel del som moderna bilar saknar. En jävla massa överflödig vikt, en extrem mängd onödiga plåtveck, samt osannolikt vulgär och överdriven formgivning. Till och med cheferna på Lincoln skämdes för de här bisarra modellerna, i efterhand.
Har du snackat med dom ?
Snackat med vilka?
En riktig ”greve” vagn 🙂
Sant, så sant! 🙂
Alla ”moderna” bilar ser ju likadana ut!
Man måste ju komma så nära att man kan läsa vad som står på bakluckan för att veta vad man har framför sig. Skittråkigt!
Det är nog bara för att du inte är intresserad av nyare bilar. Sanningen är att det aldrig har varit så stor skillnad på bilar av samma årsmodell som nu. Det finns fler modeller, fler karosstyper, fler utseenden än någonsin. Riktigt illa var det dock på 1910- och 1920-talet, då ALLA bilar fan såg exakt likadana ut, med mycket små variationer. Olika storlekar, ja. Och en och annan udda vagn, som Voisin eller Ruxton. Men det var först på 1930-talet som riktiga designers började få mer inflytande över bilars utseende.
Den svenska avundsjukan osar tät här 😛 Lincoln -58 är ett underbart monster! Har min andra nu
Hahahahahahahahah… Avundsjuka? Jisses. En sak har du rätt i – Lincoln 1958 är ett monster. Även Ford Motor Company skämdes rätt så rejält över dessa groteska schabrak, så pass att man låtsades att de aldrig hade byggts. 1961 kom dock Lincoln tillbaka på banan igen, med en i alla avseenden klassisk design, så fenomenal att alla Lincoln i decennier efteråt kikade tillbaka på den formen. Detta gäller dock INTE 58-60.
Finns bara en Lincoln värd att titta på, och det är 58:an.
Låter som du lider av riktigt dålig smak min vän. 😛
Bara en Lincoln värd att titta på? Du har inte sett så många Lincoln, uppebarligen.
Att Lincoln inte skulle vilja kännas vid det dom producerade i slutet på 50-taler, är nog inget annat än en ren skröna spridd av dönickar som inte tycker dom bilarna är ”snygga”. Sen är det synnerligen imbecillt att över huvud taget diskutera vad som är snyggt eller fult. (lika fånigt som religion) Det finns lika många smaker och åsikter som det finns folk på jorden.
Finns ju till och med folk som tycker att franska bilar är snygga 😛
Men som sagt, inget att slösa tid på att diskutera. So i rest my case
När skönheten kom till byn, vaknade den sockervattnade hårbenan till liv, med insikten att Lincoln årsfödda 58/60 – fick övriga amerikanska dollargrin att mera likna livlösa skuggor av sitt egna jag. Lincolnrosens attraktionskraft är bestående trots försök att argumentera för det motsatta!
Att äga Lincoln som ovan är likvärdigt med att alltid sitta med full hand – potten är därmed intecknad!
Jag måste ge en eloge för din poetiska beskrivning. Den får du full pott för. Tyvärr ändrar det inte min syn på bilen i fråga.
Underbart vulgär design skulle jag vilja påstå. Så vedervärdig att den är skitfrän på alla sätt å vis!!!!! Större är bara bättre! Stort är lyx! Var det menat då iaf.
Jo, men det håller jag ju med om. Ju fulare desto roligare.